”Stockholmarna är knapsu med lapparna.”

januari 4, 2009

DN skriver engagerat och viktigt om samernas situation i Sverige.

Jag borde inte bråka, för jag känner sympati med de renskötande samerna och tycker att det är självklart att tvisten om renbetesmarker måste lösas på ett sätt så att ursprungsbefolkningens kultur kan få leva kvar.

Men ändå blir jag så trött… Varför är sameälskarna alltid Stockholmsidioter, med en så idyllisk förljugen bild av ”Sveriges indianer”?

Aldrig förr har det varit så frestande att skänka bort andra människors land.

När man berättar att samerna numera driver sina renhjordar med helikopter och motorcykel får stockholmarna något glansigt i ögonen. Och när man berättar att de flesta samer i Sverige ÄR stockholmare, då håller folk för öronen och springer.

I norrland finns en konflikt mellan renskötande ekonomiska föreningar (samer) och de markägare vars mark renarna betar på. Som i alla konflikter finns det två sidor av saken, två sidor som båda har rättmätiga krav.

I en undersökning från 2007 konstaterades att 13 % av svenskarna tycker att samerna får för mycket förmåner. Men i norrland var siffran 30 %. (Därav rubriken till detta inlägg, se knapsu.) Den stridbare Lars Törnmans parti, Kirunapartiet, har delvis vunnit mark eftersom det uppfattats som ett samehatarparti av vissa väljargrupper.

Vad vill jag ha sagt? Ingen aning. Jag stöder samerna, men blev bara så besviken på DN. Hur kan man välja att beskriva en infekterad konflikt och bara låta den ena parten komma till tals?

Konflikten mellan boskapsskötare och odlande bönder har funnits sedan urminnes tider.

Begrunda berättelsen i 1 Moseboken 4:1-12 om Kain (jordbrukaren) och Abel (boskapsskötaren). Även den berättelsen är partisk till förmån för boskapsskötaren.

Efter flera tusen års utveckling lyckas DN inte åstadkomma något mer opartiskt.

Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon.

Därefter födde hon Abel, Kains bror. Abel var herde och Kain brukade jorden.

En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord.

Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken.

Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?” Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.

Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit.

Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.”

(Bibel 2000)


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.