Uppdatera bokmärken, rss-läsare, politometrar och andra hyper-, sub- och & metareferenser.

Den här bloggen kommer dock att ligga kvar på nätet som ett arkiv, av respekt för gamla länkar.

Jag tror inte att bilden från Egypten behöver några kommentarer.

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg.

(Bilden är kidnappad från AP.)

Avsikten med förslaget är:

1) Att definiera vilka sakpolitiska ställningstaganden partiet redan har antagit. Det handlar om att lägga en nödvändig grund att stå på inför framtiden, så att vi alla är överrens om vilken sakpolitisk utgångspunkt som gäller (som sedan kan utvecklas, kompletteras eller frångås).

2) Säkerställa att vi har en process som ger medlemmarna inflytande över hur partiets sakpolitiska ställningstaganden utvecklas.

3) Finna en process för medlemsinflytande, som inte ”bakbinder” styrelsen från att göra sakpolitiska utspel. Processen bör kräva/möjliggöra för styrelsen att söka medlemmarnas stöd, dvs. att (åtminstone i efterhand) förankra sakpolitiska ställningstaganden.

Initiativ till förändringar av det sakpolitiska dokumentet kan således komma både från enskilda medlemmar och från styrelsen.

Läs mitt ursprungsförslag och diskussionen i kommentarsfältet här: Sakpolitiskt dokument för Piratpartiet – VARSÅGODA!

Detta förslag kommer att behandlas på partiets styrelsemöte nu i helgen.

Därför efterfrågas dina synpunkter. Logga in och delta i diskussionen i denna forumstråd, där hela styrelsemötets agenda kan diskuteras.

Och jag vet att man inte ska blogga när man är arg.

Men följande har alltså hänt:

I samarbete med några av världen största massmedier, El País, Le Monde, New York Times, The Guardian och Der Spiegel, har Wikileaks publicerat hemliga amerikanska dokument.

Dessa dokument innehåller information av enormt allmänintresse. Därför toppar det nyhetsrapporteringen över hela världen.

Att kunna ge information till massmedia är en grundbult i ett välfungerande demokratiskt samhälle.

Skyddet för visselblåsare, källskyddet, är det blod som syresätter den grävande journalistiken.

Naturligtvis blir USA:s regering oerhört arga, av flera lättförståeliga skäl. Läckan vingklipper den amerikanska diplomatin – ingen vågar längre tala med USA eftersom tilliten till landets förmåga att hemlighålla uppgifter har skadats.

Det är oerhört genant för USA, att de haft så usel IT-säkerhet kring så känsliga uppgifter.

Att USA därmed skulle fördöma Wikileaks är väl förståeligt. Men nu har det gått något så otroligt över gränsen…

Plötsligt sänker sig hela västvärlden ner till diktaturländernas nivå. Man gör allt man kan för att angripa en journalistisk verksamhet, därför att den har avslöjat makthavare med byxorna nere.

Det är klart att kejsaren inte gillar pojken som ropar: ”Kungen har ju inga kläder på sig” i H.C. Andersens saga. Men det som händer just nu är något annat. Det är som om kungen skulle ha ryckt upp en k-pist och försökt peppra pojken till dess att endast blodiga slamsor återstår.

”Organisationen Reportrar utan gränser fördömer cyberattackerna och de politiska påtryckningarna mot Wikileaks. Man säger sig vara chockad över att länder som Frankrike och USA agerar på liknande sätt som Kina.” (Dagens Nyheter.)

Det pågår ett cyberkrig mot Wikileaks, där amerikanska regeringen försöker få siten nedstängd från Internet – och detta rentav fastän den inte är brottslig.

”Reportrar utan gränser kan bara fördöma denna beslutsamhet att hetsa mot Assange och upprepar sin övertygelse att Wikileaks har rätt enligt den amerikanska konstitutionen att publicera dessa dokument”.

Tekniskt kunniga människor över hela världen hjälper just nu Wikileaks att finnas kvar på Internet.

Vad kan då vi göra, vi som inte har tekniska kunskaper nog för att ”spegla” Wikileaks hemsida?

Det pågår även en attack mot Wikileaks finanser, vilket medfört att PayPal stängt ned möjligheten att donera pengar till sajten.

En sak vi kan göra för att stödja Wikileaks är naturligtvis att skänka pengar via kreditkort, vilket man enkelt kan göra på denna sida. (Ännu så länge.)

En annan möjlighet är att vi faktiskt uttrycker vår åsikt direkt till PayPal. Att vi ser till att de får det riktigt, riktigt hett om fötterna.

Det är inte ok att PayPal gett efter för påtryckningar att försöka tysta obekväm journalistik.

En första sak är självfallet att vi avslutar våra PayPal-konton. Alternativet är Payson. Att aldrig, aldrig, aldrig använda PayPal när vi gör affärer online.

En annan sak är att uttrycka åsikten mer direkt till PayPal. Jag tycker att det vore mycket lämpligt att göra detta.

Telefonnumret till PayPals kundtjänst i Irland är 00 353 1 436 9111.

Men vi är ju svenskar, och vi vill protestera mot PayPal i Sverige, eller hur?

Nu är det ju inte bara hemliga diplomatrapporter som finns på Internet, utan även en hel del ytterligare information.

T.ex. kan man se på ratsit.se att PayPal representeras i Sverige av vice VD Tomas Nörgaard på den svenska filialen.

Tomas Nörgaard har en bakgrund hos bl.a. Google.

Tomas Nörgaard kan man hitta igen på Eniro.

Han nås på följande telefonnummer:

08-464 84 09
070-817 52 80
073-404 16 60
073-686 26 11

Ring honom gärna och förklara din åsikt!

Ett alternativ är att sända ett vykort till honom:

Tomas Nörgaard
Bellmanskällevägen 5
12940 HÄGERSTEN

Observera att jag bestämt tar avstånd från varje form av trakasserier. Det enda jag önskar är att vi som är/varit PayPals kunder har verklig möjlighet att nå fram till en ansvarig person på företaget, för att framföra vår åsikt.

(Det är värt att lägga märke till att flera olika företag där Tomas Nörgaard är styrelseledamot eller ägare, har hans hemadress som företagsadress. Nörgaards hemadress är således också att räkna som en kontorsadress.)

Det får vanligtvis bättre effekt att framföra sina åsikter direkt till en ansvarig person, än till någon stackare på ett företags kundtjänst.

Jag vill gärna framföra min frustration.

Gör det du också!

Jag tycker att Klaras analys är på pricken, när hon skriver om hur många olika grupper det finns inom vårt parti, som alla har en egen bild av partiet.

I vårt parti finns alla sorters människor, som har kommit tillsammans för att föra en gemensam kampanj.

Piratpartiet är en kampanjorganisation. Och vår kampanj inför Europaparlamentsvalet gick ju bra.

Kampanjen Riksdagsvalet 2010 misslyckades däremot.

Problemet med kampanjorganisationer är att de vanligtvis upplöser sig själva efter att kampanjen är över. Särskilt om kampanjen slutar i ett nederlag – då faller kampanjorganisationer samman i interna stridigheter.

Till skillnad från föreningar, eller partier, som kan driva olika kampanjer vid olika tillfällen och med olika framgång – men som har stabila grundstrukturer att utgå från.

Vi behöver fasta ramar för vår verksamhet. Enbart på det sättet kan vår energi kanaliseras till meningsfull aktivitet.

Vi behöver förstå skillnaden mellan struktur och diktatur.

I en diktatur hålls fotfolket så ostrukturerat som möjligt (ungefär som den röra som fotfolket i PP befinner sig i just nu), vilket lämnar obegränsat med utrymme för ledarna att toppstyra. Och de måste toppstyra, eftersom det inte finns någon struktur.

I en demokrati finns däremot extremt fasta spelregler.

På ett möte är det ordförande som fördelar ordet, resten ska hålla käft och annars blir de avvisade. Men just dessa regler gör det möjligt för var och en att få sin del av inflytandet, att få yttra sig medan andra bara sitter tysta och lyssnar.

Vi behöver även förstå skillnaden mellan upplevt inflytande och reellt inflytande.

Låt mig exemplifiera (det är bara ett exempel):

Om man säger till en grupp pirater (Amanda, Lasse, Gustav, Maria och Elin): ”Gör vad som helst som är bra!” – då kanske nåt bra blir gjort.

Men väldigt mycket energi kommer att gå åt till käbbel, att någon går och fiskar och att tre personer börjar skjuta på varandra för att de inte kan enas om ett skiljetecken i en viss padda.

Det upplevda inflytandet är totalt, de får ju göra vad som helst. Det reella inflytandet är minimalt.

Om man istället säger till samma grupp pirater:

”Amanda är ansvarig för att utveckla partiets flyktingpolitik. Som medhjälpare har hon Lasse, Gustav, Maria och Elin. Dessa fem piraters enda uppgift denna månad är att skriva ihop ett utkast till flyktingpolitiskt förslag. Amanda har utslagsrösten om de inte kan enas. V.v. presentera sedan förslaget för partiets medlemmar, för omröstning.”

Det upplevda inflytandet är kanske inte särskilt stort. De har fått väldigt begränsande ramar för sin verksamhet. Men det reella inflytandet är gigantiskt, eftersom deras arbete kan ligga till grund för hela partiets ställningstagande i flyktingfrågor.

Jag är övertygad om att Piratpartiet kommer att klara av övergången från kampanjorganisation till politiskt parti. Men det kräver att vi alla vågar släppa fram ledare inom partiet.

Är partiledningen redo för detta, även om de tappar i kontroll? Är vi alla redo för det?

Fattar vi ens vilken radikal idé det är?

Vad betyder egentligen ”datalagring” i praktiken?

Tänk dig att alla som sänder vanliga brev till varandra tvingas att registrera detta.

Datalagring!

Det vore ju bra för polisen att kunna spåra vilka som har varit i brevkontakt med varandra och var de befunnit sig.

Vad betyder ovanstående? Vilken intrig är det som utspelar sig?

Datalagring kan sannerligen sätta fantasin i rullning… hos såväl allmänheten som hos poliser, rättsväsende, massmedia och politiker. Men vill vi verkligen att folk ska fantisera om oss?

Hur kommer det sig att politikerna vill kränka integriteten på de områden där den tekniska utvecklingen har möjliggjort detta, när de aldrig skulle våga sig på sådana kränkningar inom andra områden?

Bara för att de tekniska möjligheterna finns, är det inte rätt att utnyttja dem.

Jag kan faktiskt inte fatta att vi befinner oss här.

Politikerna vill på allvar införa en annan frihetsnivå när det gäller ny teknik än vad som gäller för traditionella företeelser i samhället.

Detta trots att den nya tekniken används till just de traditionella företeelser där medborgarna under århundraden har kämpat för sina rättigheter.

(Aftonbladet, DN, SvD, Troberg, Opassande, MiNimaliteter, HAX, SVT, DN 2, IDG, Falkvinge, Troberg 2, Fredriks blogg, Full Mental Straightjacket, Intensifier, Kunskapssamhället, Lakes lakonismer, Karl Sigfrid, Camilla Lindberg, Anders Mildner, Fredriks blogg del 2, Scaber Nestor, Sysadminbloggen, Rejdnell, Jerlerup, SvD 2, TV4, Svensk Myndighetskontroll, Maria Abrahamsson, Klara, teirdez, Ravenna, Lars-Erick, Anne Kekki, Emil Isberg, Farmor Gun, Magnihasa, Isak Gerson, Integritet och Frihet, Full Mental Straightjacket 2.)

Vi är nämligen några i partiet som anser att en utveckling av partiprogrammet, och av partiets arbetsformer, är den enda vägen framåt efter den svidande valförlusten.

En infallsvinkel på detta är att beskriva vår politik utifrån traditionella politikområden. (Långt ifrån tillräckligt antal väljare insåg hur informationspolitiken påverkar hela spektrumet av samhällsfrågor.)

Avsikten är inte att ”hitta på” åsikter inom olika politiska ämnesområden. Istället handlar det om att beskriva den redan etablerade politik som partiet står för. Men att beskriva den i traditionella termer.

Det handlar också om att partiets sakpolitiska ställningstaganden behöver utvecklas under stabila, förankrade och demokratiska arbetsformer.

Partiet ska naturligtvis behålla sitt ideologiska fokus, men måste även skapa förutsättningar för att tillämpa den informationspolitiska utgångspunkten på fler konkreta sakfrågor.

Detta är en förutsättning för en organisk utveckling av partiets politik, som vice partiledare Anna Troberg uppmuntrar till.

I arbetet med projektet som jag initierade har det visat sig att det finns ett behov av att definiera exakt vilka sakpolitiska ställningstaganden partiet faktiskt redan har antagit – i förhållande till de traditionella politikområdena.

En annan sida av samma problem är att partiet inte har någon etablerad process för att beskriva och utveckla sakpolitiken. Ung Pirats ordförande Stefan Flod har riktat uppmärksamheten mot detta och föreslagit införandet av ett sakpolitiskt dokument.

Och eftersom jag är en extremt konstig människa, som tycker om att lägga ner timmar av arbete på saker som engagerar mig, så har jag formaterat om de tre valmanifesten till just ett sådant dokument.

Min förhoppning är att detta dokument kan antas officiellt av partiet.

Så att vi har en grund att stå på.

Låt mig betona två (eller en) saker:
1) De sakpolitiska ställningstagandena är redan antagna av partiet, eftersom samtliga frågor redan finns i de tre valmanifest som partiet gick till val på.

2) Samma sak igen: Det sakpolitiska dokumentet innehåller alltså inga som helst nyheter.

Jag har verkligen ansträngt mig till gränsen av min kapacitet för att det sakpolitiska dokumentet ska vara troget gentemot våra antagna valmanifest.

Samtidigt är det så att språket i valmanifesten emellanåt är ganska… hrm… bristfälligt. När jag jobbat med dokumentet har jag inte kunnat låta bli att rätta en del otroligt konstiga meningsbyggnader (och även inte så få rena grammatiska felaktigheter). Jag vill dock poängtera att även om jag förbättrat språket har jag ansträngt mig till det yttersta för att inte förändra innehållet på något sätt.

Så allt finns med och inget nytt har tillkommit.

Sammanlagt rör dig sig om 115 konkreta sakpolitiska förslag. (Jag måste erkänna att jag själv tycker att det är otroligt spännande att ha gjort denna sammanställning.)

Jag tror även att det finns en poäng med att tydligt skriva ut att partiet inte har någon antagen sakpolitik inom vissa områden. Om inte annat för att jag tror att en del medlemmar har en felaktig bild av detta.

Jag är medveten om att dokumentet har sina brister. Det är inte heller någon slutgiltig produkt (varsågod svärmen). Det är snarast ett mycket allvarligt menat utkast. Jag kan även ha begått misstag i all hast, som jag inte själv upptäckt.

Här är en padda för att fila på formuleringar, eller komma med synpunkter: piratepad.net/pp-sakpolitiskt-dokument

Men kom ihåg att det inte går att skapa ett dokument utan brister, när även de tre underliggande valmanifesten har sina brister. (T.ex. gör denna nya uppställning det särskilt tydligt när vi bara har formulerat floskler inom något område, men saknar verkliga sakpolitiska förslag.)

Detta är dock fel tillfälle att försöka åtgärda eventuella problem med våra sakpolitiska ställningstaganden. Det får vi göra senare. Det är oerhört viktigt att version 1.0 av detta dokument säger exakt samma sak som våra redan antagna valmanifest. För att vi ska ha en grund att stå på.

Så… Tam, tam, taram! Varsågoda:

Dokumentet finns som pdf-fil här.

Det handlar inte om att ”hitta på” åsikter i olika politiska sakfrågor, istället handlar det om att beskriva den redan etablerade (och under ständig utveckling) piratpolitik som partiet står för. Men att beskriva den i traditionella termer.

En förebild är det dokument som Feministiskt initiativ publicerat: För en feministisk politik

En annan utgångspunkt är Sverigedemokraterna, som i god tid innan valet tillsatte ett dussin sakpolitiska utskott, med den uttalade ambitionen att applicera partiets politik på fler av de traditionella politikområdena.

Eftersom vårt parti är en sprudlande och smått kaosartad kampanjorganisation, är det svårt att hitta fungerande strukturer för långsiktigt arbete kring (icke-akuta) sakfrågor. Debaclet i fråga om sjökorten belyser detta.

Därför kommer här ett ”trepiratersinitiativ” för att säkerställa en sådan struktur.

Här är plattformen: http://piratepad.net/breddapartiet

Så här är arbetsgången:

1) Brainstorma vilt. Samla såväl piratlänkar som externa länkar. Försök att formulera åtminstone 10-20 sakpolitiska förslag i varje politikområde. Sug framförallt in kunskap från organisationer som har lång erfarenhet kring frågorna, samt från de texter partiet redan publicerat.

2) Spräng ut varje politikområde till en arbetsgrupp, med en samordnare och tre till fyra medlemmar. (Detta behöver vara personer av typen mycket prat och mycket verkstad, samt med förmåga att formulera sig väl i skrift.) Arbetsgruppen jobbar mot en fastlagd deadline och med regelbundna schemalagda möten.

3) Arbetsgruppen presenterar sitt textförslag, och tar därefter emot såväl hyllningar, relevanta kritiska anmärkningar samt trollens ursinne.

4) Arbetsgruppen reviderar sin text, mot deadline.

5) Förslaget presenteras för partiets medlemmar (ev. i form av en motion) och antas eller avslås via omröstning.

En väg framåt?

Det finns ganska många inom partiet som är intresserade av att prata om hur vi eventuellt kan gå vidare. Prata om vilka ramar detta ska ha. Prata om processerna för eventuella framtida möjliga upplägg av projekt. etc. etc. etc.

Jag tror snarare att poängen är att köra hårt och se till att nå kritisk massa. Jag vet inget annat sätt att genomföra detta på än att helt enkelt börja. Det är så mycket snack om vad som måste göras. Bättre att göra det.

Och kom ihåg att detta alltså är ett organiskt framväxt medlemsinitiativ. Det är fråga om att formulera förslag, inte att styra och ställa, ta över partiet, skriva någon på näsan eller att förhålla sig på något vis gentemot partiledningen eller partistyrelsen.

Detta initiativ är delvis inspirerat av Anna Trobergs blogginlägg: En öppen och organisk utveckling av Piratpartiets politik. Men initiativet är taget av oss som vill testa att köra, istället för att för evigt diskutera formerna för hur man ska köra.

Alltså: http://piratepad.net/breddapartiet

Kommentera gärna initiativet i kommentarsfältet nedan!
(Om du stödjer initiativet, men inte orkar skriva något – skriv gärna ”+1″. Det är till hjälp för oss att veta om vi har stöd eller inte.)

Och hjälp gärna till i paddan!

Nämligen detta skäl.

Idag har det snackats mest om Piratpartiet. Likadant i förrgår och i förrförrförrgår.

Även sett på månadsbasis ligger Piratpartiet väldigt högt, som ”snackis”.

(Klicka på bilderna för ”snyggare” bilder.)

Piratpartiet gör utspel på utspel…. Det gäller Wikileaks, det gäller The Pirate Bay – båda två är internationella jättefenomen.

Jag är personligen säker på att Piratpartiets opinionssiffror skulle skjuta i höjden, om partiet bara började särredovisas i opinionsmätningarna.

I all välmening vill jag nog rikta lite kritik mot massmedia.

Vårt demokratiska system (som tredje statsmakten förväntas slå vakt om) handlar inte bara om de etablerade partierna, om riksdagspartierna.

Demokrati handlar precis lika mycket om nya politiska rörelser och gräsrotsaktivism. Det är inte precis snyggt att Piratpartiet omtalas mer i utländsk press än i inhemsk.

Så här ser det ut på en snabbsökning på Google News:

Utländsk press:

Svensk press:

(Klicka på bilderna för ”snyggare” bilder.)

Visserligen är ”världen” större än Sverige, men det förklarar absolut inte hela attitydskillnaden. (T. ex. att många svenska tidningar nöjde sig med att pliktskyldigt publicera ett färdigt TT-meddelande, om en internationell jättenyhet.)

Att ”hålla nere” de politiska utmanarna genom att inte särredovisa deras opinionssiffror eller rapportera om politiska utspel, är inte detsamma som att slå vakt om vår demokrati. Snarare tvärtom.

Det finns ingen ”regel” som säger att politiska partier måste ligga vid 4 %-strecket i en opinionsundersökning för att få särredovisas av massmedia.

4 % är gränsen för riksdagsinträde, inte för när det blir ”legitimt” för opinionsinstitut och nyhetsmedier att särredovisa ett politiskt parti.

Att välja att inte särredovisa är ett aktivt val, som får till direkt konsekvens att väljarna ges sämre information om de politiska alternativen.

Så: Våga särredovisa även småpartierna.