Att uttrycka sin åsikt till PayPal

Det är sällan jag blir riktigt arg.

Och jag vet att man inte ska blogga när man är arg.

Men följande har alltså hänt:

I samarbete med några av världen största massmedier, El País, Le Monde, New York Times, The Guardian och Der Spiegel, har Wikileaks publicerat hemliga amerikanska dokument.

Dessa dokument innehåller information av enormt allmänintresse. Därför toppar det nyhetsrapporteringen över hela världen.

Att kunna ge information till massmedia är en grundbult i ett välfungerande demokratiskt samhälle.

Det förhindrar korruption hos makthavare, det ställer demokratiskt valda ledare till ansvar.

Skyddet för visselblåsare, källskyddet, är det blod som syresätter den grävande journalistiken.

Naturligtvis blir USA:s regering oerhört arga, av flera lättförståeliga skäl. Läckan vingklipper den amerikanska diplomatin – ingen vågar längre tala med USA eftersom tilliten till landets förmåga att hemlighålla uppgifter har skadats.

Det är oerhört genant för USA, att de haft så usel IT-säkerhet kring så känsliga uppgifter.

Att USA därmed skulle fördöma Wikileaks är väl förståeligt. Men nu har det gått något så otroligt över gränsen…

Plötsligt sänker sig hela västvärlden ner till diktaturländernas nivå. Man gör allt man kan för att angripa en journalistisk verksamhet, därför att den har avslöjat makthavare med byxorna nere.

Det är klart att kejsaren inte gillar pojken som ropar: ”Kungen har ju inga kläder på sig” i H.C. Andersens saga. Men det som händer just nu är något annat. Det är som om kungen skulle ha ryckt upp en k-pist och försökt peppra pojken till dess att endast blodiga slamsor återstår.

”Organisationen Reportrar utan gränser fördömer cyberattackerna och de politiska påtryckningarna mot Wikileaks. Man säger sig vara chockad över att länder som Frankrike och USA agerar på liknande sätt som Kina.” (Dagens Nyheter.)

Det pågår ett cyberkrig mot Wikileaks, där amerikanska regeringen försöker få siten nedstängd från Internet – och detta rentav fastän den inte är brottslig.

”Reportrar utan gränser kan bara fördöma denna beslutsamhet att hetsa mot Assange och upprepar sin övertygelse att Wikileaks har rätt enligt den amerikanska konstitutionen att publicera dessa dokument”.

Tekniskt kunniga människor över hela världen hjälper just nu Wikileaks att finnas kvar på Internet.

Vad kan då vi göra, vi som inte har tekniska kunskaper nog för att ”spegla” Wikileaks hemsida?

Det pågår även en attack mot Wikileaks finanser, vilket medfört att PayPal stängt ned möjligheten att donera pengar till sajten.

En sak vi kan göra för att stödja Wikileaks är naturligtvis att skänka pengar via kreditkort, vilket man enkelt kan göra på denna sida. (Ännu så länge.)

En annan möjlighet är att vi faktiskt uttrycker vår åsikt direkt till PayPal. Att vi ser till att de får det riktigt, riktigt hett om fötterna.

Det är inte ok att PayPal gett efter för påtryckningar att försöka tysta obekväm journalistik.

En första sak är självfallet att vi avslutar våra PayPal-konton. Alternativet är Payson. Att aldrig, aldrig, aldrig använda PayPal när vi gör affärer online.

En annan sak är att uttrycka åsikten mer direkt till PayPal. Jag tycker att det vore mycket lämpligt att göra detta.

Telefonnumret till PayPals kundtjänst i Irland är 00 353 1 436 9111.

Men vi är ju svenskar, och vi vill protestera mot PayPal i Sverige, eller hur?

Nu är det ju inte bara hemliga diplomatrapporter som finns på Internet, utan även en hel del ytterligare information.

T.ex. kan man se på ratsit.se att PayPal representeras i Sverige av vice VD Tomas Nörgaard på den svenska filialen.

Tomas Nörgaard har en bakgrund hos bl.a. Google.

Tomas Nörgaard kan man hitta igen på Eniro.

Han nås på följande telefonnummer:

08-464 84 09
070-817 52 80
073-404 16 60
073-686 26 11

Ring honom gärna och förklara din åsikt!

Ett alternativ är att sända ett vykort till honom:

Tomas Nörgaard
Bellmanskällevägen 5
12940 HÄGERSTEN

Observera att jag bestämt tar avstånd från varje form av trakasserier. Det enda jag önskar är att vi som är/varit PayPals kunder har verklig möjlighet att nå fram till en ansvarig person på företaget, för att framföra vår åsikt.

(Det är värt att lägga märke till att flera olika företag där Tomas Nörgaard är styrelseledamot eller ägare, har hans hemadress som företagsadress. Nörgaards hemadress är således också att räkna som en kontorsadress.)

Det får vanligtvis bättre effekt att framföra sina åsikter direkt till en ansvarig person, än till någon stackare på ett företags kundtjänst.

Jag vill gärna framföra min frustration.

Gör det du också!

Jag skäms över Sverige

I Sverige har vi länge levt i vår egen lilla bubbla. Vi har inbillat oss att det är OK att göra avkall på grundläggande rättsprinciper om moralpaniken slår till.

Inte behöver man behandla en misstänkt som oskyldig till dess att brott har bevisats... Nog kan man väl få skicka ett litet lila kuvert till misstänkta sexbrottslingar... Nog kan man hålla rättegångar utan vare sig vittnen eller den tilltalade… Kanske bättre att strunta i rättegångar överhuvudtaget… Nog borde man väl kunna bugga personer, vare sig de är misstänkta för brott eller inte... Och det vore väl toppen att avlyssna alla svenskars e-post och internetkommunikationer... Vad praktiskt det vore att logga var alla som har mobiltelefon befinner sig och sedan spara den informationen... Vi låter politiskt tillsatta nämndemän utan juridisk skolning döma i domstolarna... Vi kan strunta lite i grundlagen... Nog kan man väl förbjuda mangaserier... Och spärra alla äckliga homosexporrsajter på nätet… Och ge privata företag större befogenheter än polisen... För barnens skull... För att vi alla vill vara med i facebookgruppen: ”Vi som inte gillar terrorister och pedofiler”... Är man misstänkt för våldtäkt är det väl automatiskt ett ”sannolikt skäl” att man är skyldig, vare sig det finns bevis eller inte...

Vadå ”sluttande plan”?

Sedan råkar vi behandla en utländsk ”kändis” på samma vis… och plopp så spricker den bubblan. (Se videon ovan.)

Stoppa Beatrice Ask och Thomas Bodström.

Rösta Pirat!

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Med tanke på att Maud Olofsson gått ut offentligt i Svenska Dagbladet med att centern inte längre tänker stå upp för den personliga integriteten, kan det vara lämpligt att påminna om mitt blogginlägg:

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Naturligtvis gäller samma argument även för liberaler inom folkpartiet och moderaterna.

Se gärna även mitt blogginlägg:

Därför borde miljöpartister rösta på Piratpartiet.

Här nedan följer en liten bloggvägg. Är det detta som kallas för bloggbävning?

Ett så totalt skamlöst utspel ifrån Olofssons sida får hela bloggosfären att löpa amok; såväl centerpartister, folkpartister som pirater skriver som galningar. Jag har dock inte sett ett enda blogginlägg, inte ens från centerpartister, som försvarar centerns nya ”vi skiter i integriteten”-linje.

…och ett förslag:

Är det kanske dags för en aktion? Vad sägs om en demonstration på Sergels torg där centerns öppenhetsmanifest från 2006 bränns i ett stort bål (liknande ett bokbål). Det är ju papper som inte ens är värda trycksvärtan. Kanske det vore något för Ung Pirat?

Och naturligtvis kan man bjuda in centerpartister att delta, för att slänga sitt exemplar av öppenhetsmanifestet på brasan, om de vill.

Ur öppenhetsmanifestet:

”Detta öppenhetsmanifest är ett uttryck för vår dröm om ett varmt och öppet samhälle. Det är själva grunden för att vi som individer ska känna oss fria och kunna utvecklas som människor.

Vi känner en stor oro inför flera tendenser i Sverige och Europa de senaste åren.

Vårt land har traditionellt varit ett mycket öppet, liberalt och tolerant land.

Tyvärr håller det nu på att vändas till sin motsats: politiker och debattörer har under några års tid tagit händelser i omvärlden till intäkt för att minska medborgarnas frihet och rätt till integritet. 11 september blev starten, inte bara för en berättigad kamp mot fundamentalism och terrorism, utan också för ökad övervakning av oskyldiga medborgare.”

Under rubriken ”Hoten mot öppenheten” fanns följande text:

”Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle.

Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna.

Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt.”

Kolla gärna in mitt blogginlägg:

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Därför borde miljöpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Varför bör en miljöpartist rösta på Piratpartiet i detta års riksdagsval?

Miljöpartiet går ju mot rekordsiffror i valet. Då är det lätt att bli segeryr, om man sympatiserar med partiet.

Men intressant nog är miljöpartiets starka siffror faktiskt ett argument för MP-sympatisörer att istället rösta på Piratpartiet. När MP hur som helst kommer att vinna en stor framgång – varför inte lägga din röst så att den har verklig politisk betydelse?

En röst på Miljöpartiet är en röst för miljöfrågorna. Gott så. Miljöpartiet kommer utifrån sitt nya styrkeläge att få inflytande över miljöfrågorna.

Men samtidigt kommer partiet inte att tveka en sekund att sälja ut nät- och integritetsfrågorna. Det märks redan i partiledningens hattande kring datalagringsdirektivet.

Integritetskämpar eller miljökämpar?

Aldrig förr har vi stått inför ett sådant ödesval när det gäller den personliga integriteten.

Starka krafter vill övervaka medborgarna, både på nätet och utanför. Kanske främst av det enkla skälet att den nya tekniken möjliggjort ökad övervakning – inte för att det uppstått något behov av ökad övervakning.

Vi befinner oss på ett sluttande plan; manegen är krattad med ”goda föresatser”. Det existerar ingen konspiration – allt som behövs är politiker som tappat respekten för grundläggande demokratiska värderingar och som vill framstå som handlingskraftiga i kampen mot terrorism och barnpornografi.

Källskyddet är nedspolat i toaletten. Alla e-postmeddelanden du skickar riskerar att kopieras över till statliga datorer och automatiskt genomsökas. (För bara några år sedan skulle man ha blivit inlåst på psyket om man yttrat den förra meningen.)

Den självklara rätten för medborgarna att utbyta förtroliga meddelanden med varandra är som bortblåst.

Det finns dock ett motstånd mot denna samhällsutveckling. Ett motstånd som tar alltmer organiserade former. Vissa av miljöpartiets sympatisörer har varit snabba att anamma piratrörelsens idéer och att förstå vikten av nät- och integritetsfrågorna.

Det kan man dock inte säga om partiledningen.

Sedan länge har det funnits en spricka i Miljöpartiet. Mellan ledningen, som verkar prioritera möjligheten att få sitta i regeringen (att bli minister är ju kul), och mellan partiets gräsrötter, som framförallt prioriterar de politiska frågorna och partiets idémässiga ideal.

Det har gått så långt att ett flertal av Miljöpartiets språkrör lämnat partiet i protest mot utvecklingen. Ett exempel är Anders Nordin (MP:s språkrör i början av 90-talet) som istället valts in i Piratpartiets styrelse.

Jag tror tyvärr… Jag tror tyvärr (snyft!) att Miljöpartiets partiledning är beredda att sälja ut ALLT i nät- och integritetsfrågorna. De känner väl till att de flesta av partiets väljare inte är insatta i frågorna, och de räknar kallt med att kohandla bort dessa frågor efter valet – för att få sina åtrådda ministerposter och för att hålla Socialdemokraternas Thomas Bodström på gott humör.

Visst, innan valet kan Miljöpartiet lova guld och gröna skogar. Men partiets linje i är synnerligen svajig integritetskänsliga nätfrågor.

(Klicka gärna på bilden.)

MP tänker rösta ja till datalagringen
Miljöpartiet (och Vänsterpartiet?) röstar ja till datalagringsdirektivet

Ovanstående debackel är ju inte direkt något som Miljöpartiet vill kännas vid idag, innan valet. Men partiledningens tvehågsenhet inför nät- och integritetsfrågorna är långt ifrån ett engångsexempel.

Under den förra mandatperioden, då man stödde socialdemokraterna, gjorde man inte ett dugg för att luckra upp övervakningssamhället utan byggde vidare på det. Bland annat höll man Thomas Bodström om ryggen – när han lade fram förslaget om datalagring!

När nät- och integritetsfrågorna *hettar till* i den allmänna debatten är Miljöpartiet snabba med att sälla sig till integritetsvännerna. Då talar man om att ”riva upp Ipredlagen”, att ”avskaffa FRA-lagen” och att ”vägra datalagringsdirektivet”.

När frågorna sedan kallnar för en sekund i debatten, då tvekar man inte att lika snabbt kohandla bort frågorna i förhandlingar med socialdemokraterna.

Partiledningen har vid det här laget gett så många motstridiga signaler i nät- och integritetsfrågorna, att de för tillfället förlorat all trovärdighet.

Miljöpartiet går mot ett rekordval. Säkert delvis eftersom partiet uppfattas som en motvikt mot det politiska etablissemanget. Men tveka inte: Miljöpartiets partiledning är beredda att göra allt de kan för att sälla sig själva till etablissemanget.

Genom att lägga din röst på Piratpartiet kan du göra verklig skillnad. En sådan röst är sannerligen en spark i ändan på Miljöpartiets partiledning.

Ju större inflytande Piratpartiet får, desto mer vrids nät- och integritetspolitiken i rätt riktning. Miljöpartiets partiledning är naturligtvis redo att prioritera upp dessa frågor, om de upplever att detta är nödvändigt. Men inte annars.

Kasta inte bort din röst genom att lägga den på ett parti som ändå får starka siffror. Rösta Pirat!

Du behöver inte lämna Miljöpartiet eller sluta sympatisera med partiet. Men rösta Pirat för att ge ditt parti en känga, så att partiet tar sig samman och hittar tillbaka till rätt styrriktning. (Jag garanterar att det ger politisk effekt om opinionsmätningar visar att Miljöpartiet förlorar väljare till Piratpartiet.)

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson hade t.o.m. mage att i Ekots lördagsintervju hävda att det var Miljöpartiets linje att info om alla medborgares telefonsamtal och realtidspositioner ska lagras i sex månader. (Längre än så tror jag inte att man kan komma från en grundläggande respekt för de demokratiska principer som gör ett sådant lagförslag avskyvärt.)

Miljöpartiet behöver en spark i ändan för att på allvar ta till sig sprängkraften i nät- och integritetsfrågorna.

Faktum är att det är helt OK för miljöpartister att tillfälligtvis stödja andra partier. Sådana ställningstaganden är en del av Miljöpartiets skäl. Partiet är det enda riksdagsparti i Sverige som tillåter dubbla medlemskap.

Det är alltså fullt tillåtet för en miljöpartist att även gå med i ett annat politiskt parti. Varför inte bli både Miljöpartist och Piratpartist och sedan allvarligt fundera på vilket parti som är i störst behov av din röst i detta val?

Det kan naturligtvis hända att Piratpartiet inte når fram till riksdagen. Men varje röst på partiet är ändå oerhört värdefull!

För närvarande ligger partiet på 1,5 % i opinionsundersökningarna.

Om partiet får minst 1 % av rösterna kommer staten att automatiskt ordna valsedlar till nästa riksdagsval, vilket kan fungera som en hävstång för partiet. Det garanterar att de etablerade partierna inte vågar räkna ut Piratpartiet.

Om partiet får minst 2,5 % av rösterna får det statsbidrag på en högre nivå, vilket gör det möjligt att ha ett kansli och att organisera kampanjer. Även detta tjänar som en garant för att riksdagspartierna inte ska våga räkna bort Piratfrågorna.

Därför har din röst på Piratpartiet enorm betydelse.

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Varför bör en centerpartist rösta på Piratpartiet i höstens riksdagsval?

Aldrig förr har vi stått inför ett sådant ödesval när det gäller den personliga integriteten.

Starka krafter vill övervaka medborgarna, både på nätet och utanför. Kanske främst av det enkla skälet att den nya tekniken möjliggjort ökad övervakning – inte för att det uppstått något behov av ökad övervakning.

Vi befinner oss på ett sluttande plan; manegen är krattad med ”goda föresatser”. Det existerar ingen konspiration – allt som behövs är politiker som tappat respekten för grundläggande demokratiska värderingar och som vill framstå som handlingskraftiga i kampen mot terrorism och barnpornografi.

Källskyddet är nedspolat i toaletten. Alla e-postmeddelanden du skriver riskerar att kopieras över till statliga datorer och automatiskt genomsökas. (För bara några år sedan skulle man ha blivit inlåst på psyket om man yttrat den förra meningen.)

Den självklara rätten för medborgarna att utbyta förtroliga meddelanden med varandra är som bortblåst.

Och allt detta för att politikerna är mer intresserade av kortsiktiga oneliners (”Vi tänker på barnen!”, ”Vi stoppar terrorister!”) än vad de är intresserade av de politiska beslutens långsiktiga samhällskonsekvenser. Och för att de inte förstår sig på den nya tekniken, utan hellre väljer penningstarka särintressens enkla, men samhällsskadliga ”lösningar”.

Centerpartiet gick till val 2006 på att öka respekten för den personliga integriteten. Med facit i hand tvingas vi konstatera att partiet vänt ryggen åt sina väljare. FRA-lagen och IPRED-lagen har trätt i kraft. Datalagringsdirektivet är omvandlat till en färdigskriven lag; alliansen bara väntar på att septembervalet ska vara överstökat innan lagförslaget kan läggas fram.

Maud Olofsson försöker hålla skenet uppe

Visst, innan valet kan Centerpartiet lova guld och gröna skogar. Men partiets linje i integritetskänsliga nätfrågor finns svart på vitt sedan partistämman 2009.

Inför valet 2006, i maj 2006, publicerade dock Centerpartiet sitt Öppenhetsmanifest. Krafttag utlovades mot den ökade övervakningen av medborgarna och mot kränkningen av medborgarnas personliga integritet.

”Detta öppenhetsmanifest är ett uttryck för vår dröm om ett varmt och öppet samhälle. Det är själva grunden för att vi som individer ska känna oss fria och kunna utvecklas som människor.

Vi känner en stor oro inför flera tendenser i Sverige och Europa de senaste åren.

Vårt land har traditionellt varit ett mycket öppet, liberalt och tolerant land.

Tyvärr håller det nu på att vändas till sin motsats: politiker och debattörer har under några års tid tagit händelser i omvärlden till intäkt för att minska medborgarnas frihet och rätt till integritet. 11 september blev starten, inte bara för en berättigad kamp mot fundamentalism och terrorism, utan också för ökad övervakning av oskyldiga medborgare.”

Under rubriken ”Hoten mot öppenheten” fanns följande text:

”Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle.

Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna.

Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt.”

Det här är ju inte direkt något som Centerpartiet vill kännas vid idag. Under den nuvarande mandatperioden har man inte luckrat upp övervakningssamhället – Bodströmsamhället – utan byggt vidare på det: ett Beatice Ask-samhälle. Maud Olofsson är sannerligen en liberal stjärna som fallit från skyn. (En porrstjärna ty kejsaren har inga kläder.)

Plötsligt talar man inte längre om ”hoten mot integriteten” eller ”ett tilltagande övervakningssamhälle”. Istället talar man om ”svåra överväganden” (dvs. att det kanske ändå är ok att övervaka medborgarna).

Tillåt mig att citera ur Centerns Stämmobeslut från partistämman 2009.

Jämför gärna med texten ovan.

”Ett ytterligare dilemma uppstår när integritetsaspekter konkurrerar med andra demokratiska värden, dvs. när två rättigheter står mot varandra. [...] Den verkligt svåra utmaningen ligger i att hitta rätt balans mellan motstående, men var för sig legitima, intressen.

Avvägningens svårigheter illustreras tydligt i FRA-frågan, där rikets och medborgarnas säkerhet vägdes mot skyddet för människors integritet. Efter en omfattande debatt nåddes slutligen en lösning som vi anser vara acceptabel ur såväl integritets- som säkerhetssynpunkt.

I de fall när Europasamarbetet förbinder oss att införa lagstiftning som innebär integritetsintrång, arbetar Centerpartiet för att integritetsaspekterna i så stor utsträckning som möjligt tillgodoses. Därför har vi exempelvis krävt att datalagringsdirektivet införs med kortast möjliga lagringstid. Vi har också kämpat för att IPRED-lagen inte ska innebära oproportionerliga intrång i den personliga integriteten. ” (Min fetstil.)

Om Centerpartiets ledning valfläskar (försöker luras) innan valet och lovar att ”vägra datalagring” kan vi med rätta ställa motfrågan: Tänker ni således riva upp ert stämmobeslut från 2009?

Men om du är centerpartist kanske du tänker: En röst på Piratpartiet kan leda till att centern trillar ur riksdagen.

Personligen tror jag inte att detta ens är i närheten av att ske. Det finns tillräckligt många taktikröstande moderater, ”kamrat fyra procent”, för att det ska hända, särskilt inte nu när alliansen har förnyad segervittring.

Men genom att lägga din röst på Piratpartiet kan du göra verklig skillnad.

Ju större inflytande Piratpartiet får, desto mer vrids nät- och integritetspolitiken i rätt riktning. De etablerade partierna är naturligtvis redo att förändra sin politik, om de upplever att detta är nödvändigt. Men inte annars.

Kasta inte bort din röst genom att lägga den på något av de partier som ändå kommer in i riksdagen. Rösta Pirat!

Du behöver inte lämna Centerpartiet eller sluta sympatisera med partiet. Men rösta Pirat för att ge ditt parti en känga, så att partiet tar sig samman och hittar tillbaka till rätt styrriktning. (Jag garanterar att det ger politisk effekt om opinionsmätningar visar att Centern förlorar väljare till Piratpartiet.)

Flera centerpartistiska opinionsbildare har redan vågat sig ut ur garderoben och öppet deklarerat att de stödjer Piratpartiet.

Det kan naturligtvis hända att Piratpartiet inte når fram till riksdagen. Men varje röst på partiet är ändå oerhört värdefull!

För närvarande ligger partiet på 1,5 % i opinionsundersökningarna.

Om partiet får minst 1 % av rösterna kommer staten att automatiskt ordna valsedlar till nästa riksdagsval, vilket kan fungera som en hävstång för partiet. Det garanterar att de etablerade partierna inte vågar räkna ut Piratpartiet.

Om partiet får minst 2,5 % av rösterna får det statsbidrag på en högre nivå, vilket gör det möjligt att ha ett kansli och att organisera kampanjer. Även detta tjänar som en garant för att riksdagspartierna inte ska våga räkna bort Piratfrågorna.

Därför har din röst på Piratpartiet enorm betydelse.

Vilka är dessa två poliser?

Att poliser vägrar låta sig fotograferas när de utför sitt jobb hotar rättssäkerheten.

När poliser regelmässigt använder hot om drogtester för att trakassera och få sin vilja igenom är det fråga om maktmissbruk.

När poliser tror att de kan komma undan med att förstöra bevismaterial är det nästan så att man börjar tro att Leif GW Perssons deckare återspeglar verkligheten.

Här återfinns bakgrunden till den historia som utlöst en bloggbävning.

Svärmen på Internet brukar vara otroligt effektiv när det gäller att få fram information. Min fråga är: Vilka är dessa två poliser?

Det är dessutom fråga om övergrepp gentemot en journalist vid en lagligen inregistrerad tidning. Varför hörs inte ett ljud i massmedia?

Om en journalist från Dagens Nyheter råkat ut för samma sak hade det varit ett väldigt liv vid det här laget.

Rättigheter. Gäller de bara för vissa?

Även många andra bloggare skriver om det som hänt.

Det är värt att komma ihåg att de allra flesta poliser är ambitiösa människor som sökt sig till yrket för att de vill hjälpa människor. Men makt korrumperar. Även den bäste.

Piratpartiet vill återställa balansen mellan stat och individ, genom att sätta stopp för det övervakningssamhälle som just nu rullas ut.

Peter Sunde stödjer införandet av datalagringsdirektivet

Pirate Bay-hjälten Peter Sunde kom för en tid sedan ”ut” som miljöpartist. Hans bevekelsegrunder är sympatiska och det är lätt att förstå och respektera hans ställningstagande.

Det finns många viktiga politiska frågor, förutom piratfrågor. Om jag inte vore piratpartist kanske jag själv skulle vara miljöpartist.

Problemet är att Miljöpartiet fortsätter att vara totalt tondöva i Internetfrihetsfrågor. De är beredda att ställa upp med lite Internetvänlig retorik då och då, som honung för att kladda fast väljare vid partiet, men de bottnar inte ideologiskt i frihetsprinciperna.

”Regeringsdugligheten” är viktigare. Att hora för Socialdemokraterna är viktigare. Att Mona Sahlin inte ska behöva göra bort sig pga. att hon har Bodström i sin kommande regering – det är viktigare än att stå upp för da Interneeetz.

Det är sant att det finns många viktiga politiska frågor, förutom piratfrågor. Men de får vänta. Striden om Internet står här och nu. De politiska avgöranden som formar framtiden för datornätverket kommer att fattas inom de närmsta åren. Aktiviteten bland Internets fiender är intensiv. Det vägval politikerna står inför nu kommer kanske inte att komma tillbaka i framtiden.

Jag önskar att jag kunde lägga ner energi på miljöfrågor, flyktingfrågor, allmänna demokratifrågor, konstitutionella frågor (en sån nörd är jag), fördelningspolitiska frågor eller frågor om vård, skola och omsorg. Men det nät jag älskar behöver mig just nu.

En röst på Miljöpartiet är – utan tvekan! – en röst på datalagringsdirektivet. En röst på Miljöpartiet är – utan tvekan! – en röst på att logga alla Internetplatser du besöker, på att du ska behandlas som en potentiell brottsling. En röst på det parti Peter Sunde vill att vi ska rösta på är – utan tvekan! - en röst för att förvandla våra mobiltelefoner till statliga spårsändare.

Information om exakt var vi alla befinner oss, i varje givet ögonblick, ska sparas. Det har Miljöpartiet gått med på.

Peter Sunde har skrivit:

Hur länge miljöpartist?

”Direktivet bryter mot flertalet av FNs mänskliga rättigheter. Vi har ingen skyldighet i Sverige att införa lagen, det finns EU-direktiv redan från början av 90-talet som vi fortfarande inte har infört.”

Men nu är alltså Peter Sunde beredd att – åtminstone indirekt – stödja införandet av datalagringsdirektivet i Sverige, genom att lägga sin röst på (mp).

Det är knappast ditt fel, Peter Brokep Sunde, att Miljöpartiet sviker. Men kan du försvara ditt ställningstagande?

Hur länge kommer du att försvara ditt ställningstagande?

Till dess att Bodström åter är justitieminister?

Mona Sahlins hjälte

Uppdatering: Trots att jag försökt skriva ovan att jag respekterar Peter Sundes bevekelsegrunder för att välja Miljöpartiet är det många som upplever detta inlägg som ett ”påhopp” på honom. Jag beklagar verkligen detta. Jag är även tydlig i inlägget ovan om att Peter Sunde tagit bestämt avstånd från datalagringsdirektivet på sin blogg. Min poäng är en annan, mer generell. Nämligen att vi numera vet att varje röst på Miljöpartiet är en röst för att införa datalagringsdirektivet. Och att Peter Sunde och andra pirater som valt att stödja Miljöpartiet varit mer än lovligt naiva när de inte fattat att partiet är berett att lägga sig platt för Socialdemokraterna för att få vara med i regeringen. Att tänka sig att (mp) skulle stå emot (s) i denna fråga är oerhört naivt. En annan person som varit lika naiv är Grön ungdoms språkrör Maria Ferm. Det är nog dags att vakna och inse hur långt Miljöpartiets partiledning avlägsnat sig från sina väljare.

Internet Bill of Rights – Rätten att länka

Nätet (World Wide Web - inte att förväxla med själva datornätverket Internet) är lika intimt förknippat med länkandet, som en man och en kvinna är intimt förknippade med varandra när de tillverkar en avkomma.

Timothy Berners–Lee

Webben, uppfunnen 1989 av Timothy Berners–Lee vid CERN-institutet i Schweiz, handlar till stor del om uppfinningen av dokument med hypertextlänkar. Berners-Lee uppfann även ett praktiskt sätt att överföra sådana dokument (HyperText Transfer Protocol, förkortat ”http” – kolla längst till vänster i webbadressen ovan) och att adressera dokumenten (Uniform Resource Locator, förkortat ”URL”).

Visionen bakom nätet är att sammanbinda all världens kunskap (eller snarare: information) i ett världsomspännande nät – lika vackert och ändamålsenligt som de nät en spindel spinner.

Länkkärlek, helt enkelt.

Att länka är samma sak som att säga till sin kompis: ”Du, min vän, på biblioteket finns en bok om motorcyklar.” Det handlar om att tala om var information finns; det borde aldrig kunna vara olagligt.

Den moderata justitieministern Beatrice Ask - ytterst ansvarig för ett juridiskt system i vilket det kan vara olagligt att länka

Men rätten att länka är hotad. Faktum är att det troligen är olagligt i Sverige att länka till vissa webbsidor. Det beror inte på att politikerna stiftat teknikfientliga lagar, istället beror det på att lagstiftningen inte hängt med i teknikutvecklingen – vilket utnyttjas av teknikfientliga grupper i samhället.

Att länka till upphovsrättsskyddat material är medhjälp till upphovsrättsbrott. Det blev tydligt i och med tingsrättens fällande dom mot personerna bakom The Pirate Bay. Men ännu tydligare är det i fråga om rättsfallet kring en man som länkat till Canal Plus streamade webbsändningar av två ishockeymatcher.

”Det finns en gammal teori om att länkning är fri, det stämmer inte längre. Det finns ingen sådan generell regel.”
- Åklagaren Henrik Rasmusson, specialist på immaterialrätt

Den juridiska tvistefrågan i just detta rättsfall är inte huruvida själva länkandet är olagligt eller ej. Att det är olagligt att länka till upphovsrättsskyddat material tvekar inte juristerna om. Istället gäller frågan absurt nog huruvida sportsändningarna har ”verkshöjd” eller inte.

Piratpartiets Europaparlamentariker Christian Engström arbetar tillsammans med den gröna gruppen i Europaparlamentet med att ta fram en Internet Bill of Rights.

Där borde ”den okränkbara rätten att länka” finnas med. Rätten att länka till ”vilken som helst information”.

(Klicka på denna länk för att hitta mer information om ”Internet Bill of Rights”.)

Avslutningsvis infogar jag denna länk, som rent lagtrots.

Länka förresten gärna till detta inlägg… :-)

Öppet brev till Carl Bildt

Carl Bildt skriver om ”friheten på Internet” i Svenska Dagbladet:

Det är uppenbart att det internationella regelverket är alldeles för svagt och att de medel som finns för att säkra efterlevnaden av de regler som finns är otillräckliga.

På Bildts blogg finns möjlighet att kommentera artikeln. (Uppenbarligen är detta första steget i en kampanj för att stärka moderaternas varumärke i Internetfrågor. Bildts blogginlägg har nämligen nr. 1. Fler magplask lär följa.)

Här är mitt svar:

Carl Bildt, du har naturligtvis rätt i att cyberattacker och cyberspionage måste motverkas.

Men det är inte den enda frågan om ”nätets frihet”.

Jag hoppas att det inte gör dig ledsen eller att du tar illa upp, men faktum är att jag känner mig personligen oerhört kränkt av den moderatledda regeringen.

Jag använder nämligen Hotmail för min e-post. Och eftersom mina e-postmeddelanden passerar landets gräns kommer de, i och med FRA-lagen, att kopieras över till statliga datorer och genomsökas.

Att ditt parti behandlar mig som en brottsling, att ditt parti vill kontrollera mina privata ”informationsflöden” gör mig ledsen, sårad, arg och kränkt.

Naturligtvis har Sverige behov av militär signalspaning. Men att du och ditt parti skulle gå i täten för att spana på privat kommunikation kunde jag inte föreställa mig.

Justitiedepartementet under Bodström stoppade ju detta vansinniga lagförslag tidigare. Hur kunde ni förlora kontrollen och släppa fram förslaget? Förr eller senare måste saken åtgärdas; de närmaste årtiondenas dom kommer att bli hård mot sådana företeelser som övervakning av de egna medborgarna privata kommunikation.

Visst… Jag förstår läget rent politiskt. Har man tagit upp Faan (FRA-lagen) i båten så får man ro honom i land. Men detta är inte en långsiktigt funktionell hållning i denna fråga. Att ”sitta still i båten” är i detta läge samma sak som att vägra att lägga förband om ett blödande sår.

Kampanj mot Telia… Så här!

Oscar Swartz har sått fröet om en kampanj mot Telia, för att sätta press på dem att förhala inkopplingen av kablarna till FRA.

Det är bråttom eftersom inkopplingen är planerad till 1 december.

Det är nu oerhört viktigt att vi alla, omedelbart, gör oss hörda gentemot Telia och förklarar vilka förväntningar vi har på företaget som dess kunder (eller presumtiva kunder).

Tveka inte att ringa, skriva brev eller e-posta till nyckelpersoner inom Telia.

Om du e-postar, skriv då ett personligt e-postbrev. Det är betydligt kraftfullare än att organisera allmänna massutskick.

Skriv t.ex….

En kort presentation av vem du är.

Att du kräver att Telia tar ett särskilt ansvar, eftersom 80 % av all trafik FRA planerar att genomsöka går via Telia.

Att Telias agerande i denna fråga är helt avgörande för om du kan tänka dig att vara kund hos företaget.

Kom ihåg att vara vänlig, men tydlig.

Vill du ha mer ”kött på benen”, kolla gärna in Swartz blogginlägg: Att sätta stopp för FRA-kablarna

Här är några exempel på nyckelpersoner hos Telia som du kan kontakta:

Cecilia Edström
Kommunikationsdirektör

E-post: cecilia.edstrom@teliasonera.com
Tel. Telias huvudkontor: 08-504 550 00

Cecilia Edström har huvudansvaret för PR, mediarelationer, Corporate Social Responsibility (dvs. företagets samhällsansvar och etiska värderingar) och varumärkesstrategier.

Jacob Broberg
Kommunikationschef

E-post: jacob.broberg@teliasonera.com
Tel.: 070-190 00 33

Jacob Broberg ansvarar för den dagliga verksamheten i frågor som rör media, PR, webb och varumärkesfrågor. Han rapporterar till Cecilia Edström.

Maria Hillborg
Pressekreterare

E-post: maria.hillborg@teliasonera.com
Tel.: 070-535 69 39

Irene Krohn
Pressekreterare

E-post: irene.krohn@teliasonera.com
Tel.: 070-666 26 14

När du skriver ett personligt e-postbrev kan du t.ex. adressera det till Jacob Broberg och cc:a de övriga.

Om du skriver ett blogginlägg om Kampanjen för att få Telia att våga stå upp mot FRA, hänvisa gärna till det här blogginlägget så att dina bloggläsare lätt kan hitta kontaktuppgifterna till de ansvariga hos Telia.

Det är betydligt mer effektivt att vända sig till de ansvariga än att käbbla med någon timanställd stackare på kundtjänsten.

Andra som bloggar om samma sak: Integritet och Frihet (Låt oss svärma fram ett upprop mot FRA-lagen), Liberal och långsint… (Kan ett hot om bojkott av Telia sätta stopp för FRA-vansinnet?), Johan Ronström (Press på Telia) och OlofB (En liten Swartz-idé).

Jag har hittat 6 borgerliga riksdagsledamöter MOT FRA-lagen

…men de kan behöva påminnas om att de är mot lagen.

”Den 17 juli berättade sex riksdagsledamöter för folkpartiet

- Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Cecilia Wikström, Solveig Hellquist och Maria Lundqvist-Brömster -

för Rapport och Aktuellt, att de är beredda att rösta mot lagen efter riksdagens öppnande.”(Wikipedia.)

Detta rapporterades utförligt om i massmedia. Här är ett exempel från Sydsvenskan:

”Den omdebatterade FRA-lagen kan komma att rivas upp. Sex folkpartistiska riksdagsledamöter har bestämt sig för att inte stödja regeringens nya FRA-förslag. Därmed har regeringen inte stöd i riksdagen.”

En rundringning som SVT har gjort visar att sex folkpartister i riksdagen i dagsläget skulle rösta nej till det nya FRA-förslaget som det ser ut i dag. Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Cecilia Wikström, Solveig Hellquist och Camilla Lindberg har bestämt sig för att gå emot sitt parti och regeringen i FRA-frågan.”

Lägg särskilt märke till följande:

”Ledamöterna [...] kräver att det finns misstanke om brott innan någon avlyssning sker.

– Det allra viktigaste är att vi går i från massavlyssning av svenska medborgare som kan bli fallet i dag, säger Birgitta Ohlsson.” (Sydsvenskan)

Därefter har Cecilia Wikström lämnat sitt riksdagsuppdrag; således återstår följande personer:

Camilla Lindberg Telefon: 08-7864343

Birgitta Ohlsson Telefon: 08-7864730

Solveig Hellquist Telefon: 08-7865822

Agneta Berliner Telefon: 08-7865268

Maria Lundqvist-Brömster Telefon: 08-7864652

Dessutom finns moderaternas Karl Sigfrid.

Karl Sigfrid Telefon: 08-7864759

Och glöm för allt i världen inte de övriga borgerliga riksdagsledamöterna.

Centerns ledamöter.
Folkpartiets ledamöter.
Moderaternas ledamöter.

Allt vi behöver göra är att få våra kära riksdagsledamöter att minnas.

Minnas att…

• FRA-lagen innebär att i princip alla vanliga medborgares e-postbrev kommer att kopieras över till statens datorer och genomsökas.
• Att journalistförbundet, av goda skäl, är allvarligt oroade eftersom FRA-lagen kastar meddelarfriheten i papperskorgen.
• Att en ”riktad spaning” mot ett ”enskilt trafikstråk” innebär att FRA söker igenom minst 1 miljon svenskars internettrafik.

Påminn dem!

Känn inte att du måste vara professor i signalspaning för att ha kompetens nog att tala med en riksdagsledamot. De är själva ganska okunniga om tekniska frågor. Dessutom är de vana att få samtal från ”vanliga människor”. Det är en del av deras jobb.

Är du beredd att använda 30 min. av din tid idag till att ringa och prata med en riksdagsledamot?

Hur vill du känna dig imorgon? Vill du känna att du ”gjorde något”…

Dags att öka trycket i FRA-frågan

To: karl.sigfrid@riksdagen.se; fredrick.federley@riksdagen.se; annie.johansson@riksdagen.se; birgitta.ohlsson@riksdagen.se; agneta.berliner@riksdagen.se; solveig.hellquist@riksdagen.se; maria.lundqvist.bromster@riksdagen.se; camilla.lindberg@riksdagen.se

CC: helle.klein@aftonbladets.se

Subject: FRA-lagen

Hej,

Om jag har fattat rätt börjar riksdagens utskottsarbete med FRA-frågan nu.

Jag sitter inte i riksdagen, men det gör du.

När frågan kommer upp till omröstning i kammaren, var snäll och rösta mot. Kompromissen är död. Min privata e-posttrafik kommer, om någon av de aktuella varianterna av FRA-lagen går igenom, att kopieras över till statens datorer.

Med tårar i ögonen ber jag dig om hjälp.

I all vänlighet vill jag även poängtera att du utan tvekan kommer att ställas till ansvar för hur du röstar, eller för ett grundlöst beslut om att kvitta ut dig.

Med vänliga hälsningar,
Torbjörn Stridh

Nu börjar det bli dags att öka trycket igen.

Ovanstående e-postade politiker har alla uttryckt skepsis mot FRA-lagen. Hellre än att se bakåt när det gäller enskilda ledamöters agerande, är det nu dags att se framåt.

Vad är viktigast? Miljön eller demokratin?

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge har skrivit ett blogginlägg där han förklarar varför demokratifrågor går före miljöfrågor.

I kommentarerna får han svar på tal av Emma (som bloggar här):

Naja, miljöfrågor måste alltid komma överst, tätt följt av frågor om demokrati (jämställdhet, yttrandefrihet osv.)som du säger.

Det är fullständigt irrelevant om internet är fritt eller inte om vi inte har en planet att leva på. Den dagen då det råder akut energikris (vilket kommer ske mycket snart om inte förnyelsebara energikällor byggs ut och den allmänna komsumtionen minskar) kommer vi inte kunna hålla igång internet, och då är yttrandefriheten via internet inte över huvud taget relevant, då det inte finns något internet.

Den sortens kommentarer gör mig faktiskt mörkrädd! Det är inte långt från extremism och politisk fanatism.

Det är trots allt inte alla som instämmer i Miljöpartiets sätt att föra miljöpolitik på. En del anser att partiet är alldeles för planekonomiskt (”skatteväxling”) och vill istället se marknadslösningar på miljöproblemen.

Emma verkar mena är att kampen för miljön (på Miljöpartiets vis) är överordnad demokratin. Betyder det att vi bör införa diktatur, om det krävs för att rädda miljön?

Alla politiska partier vill, tro det eller ej!, ha en planet att leva på! Och politikerna brukar kunna enas om avgörande beslut, det visar bekämpningen av hålen i ozonlagret – en kamp som förts på ett framgångsrikt sätt trots att Miljöpartiet inte sitter i alla regeringar i hela världen!

Förutsättningen för att kunna fatta förståndiga miljöpolitiska beslut är en väl fungerande demokratisk process.

De som vill rösta för ett demokratiskt samhälle (med demokratiska spelregler även på Internet), men som inte vill köpa hela det Miljöpartistiska paketet – de behöver också ett parti!

Därför kommer jag att rösta på Piratpartiet, inte Miljöpartiet.

* * * * * * * * * * *
Pingat på Intressant.

(Eftersom jag är väldigt belastad med andra skrivprojekt hinner jag tyvärr inte uppdatera denna blogg så ofta som jag önskar. Bloggen är dock inte död, den ligger bara i koma.)

Fascism och Sverigedemokrater?

En kort kommentar till ett blogginlägg av HAX.

HAX hänvisar till en debatt på kulturhuset i Stockholm på onsdag.

”Främlingsfientligheten har vuxit i hela Europa. För några årtionden sedan vann inte partier som ansågs vara rasistiska eller ha för starka band till fascismen tillträde till parlamenten. I dag är det inte ovanligt. Här hemma ser vi exempelvis ett ökat stöd för Sverigedemokraterna. Men betyder det att vi går mot ett mer slutet Sverige? Är idéerna om det öppna samhället hotade? Vad betyder den ekonomiska krisen i det här sammanhanget? Kan vi dra några lärdomar av 30-talskrisen och i så fall vilka?”

Jag tror att den här sortens debatter är helt orelaterade till Sverigedemokraterna som parti.

Denna sorts argument kanske fungerade när sd var ett mer marginaliserat parti, men inte längre.

Att tala om ”fascism”, hot mot ”det öppna samhället” och den 30-talskris som ledde fram till Adolf Hitler och nazismen i samma sammanhang som man talar om Sverigedemokraterna – det tror jag inte att de flesta av sd:s anhängare känner igen sig ett dugg i.

Observera att jag själv verkligen inte är någon anhängare till sd, men partiet är inte längre en rasistisk pseudodemokratisk grupp – det är ett etablerat politiskt parti som fångar upp många medborgares missnöje över en misslyckad integrationspolitik.

Det är således där debatten om sd måste börja. Politikerna måste bli betydligt mer vågade när det gäller att söka folklig legitimitet för Sveriges flyktingpolitik. De måste våga förklara varför det är värt att satsa en massa pengar på flyktingmottagande. Dessutom måste strukturerna förändras så att integrationen fungerar bättre.

Fascism, det öppna samhället och den ekonomiska krisens politiska effekter får man gärna tala om. Men det har inte något med Sverigedemokraterna att göra. Åtminstone inte längre.

Vad tycker ni?

Blogge Bloggelito – lägre än Glocalnet!

Jag tror på yttrandefrihet! Jag tror på rätten att sprida sina privata uppfattningar, även om dessa är kontroversiella, storstolliga, avskyvärda eller extrema, med vissa väl motiverade undantag (t.ex. hets mot folkgrupp och barnporr). Till och med undantagen är faktiskt problematiska, men godtagbara.

Vad jag däremot inte tror på är våld. Yttrandefrihet och våld står i direkt motsats till varandra.

Två gånger har jag censurerat kommentarer på denna blogg! Den ena gången var nyss. Jag tycker att ordet ska vara fritt, men jag har en gräns. Det är inte ok att hota politiker med våld.

Därför gör det mig nedstämd att läsa vad den tidigare så eminenta bloggaren Blogge Bloggelito skriver på sin blogg.

”Nästa gång du hör en moderat tala om ‘frihet’ så slå fanskapet på käften.” (Länk.)

Det är nästan så att jag sluter mig till de som menar att Blogge har tappat stinget.

Han menar att han är libertarian. Är det det som är libertarianism? Att slå sina meningsmotståndare på käften. Är det dessa värden som Blogge vill försvara? Rätten att slå sina motståndare på käften. När argumenten tryter tar man till våld, brukar det heta. När argumenten tar slut vill Blogge slå sina meningsmot… ja, ni fattar.

Det är lågt. Lägre än Glocalnet.

Pingat på intressant.

Läs andra bloggare om yttrandefrihet, Blogge Bloggelito och hot mot politiker.

Svar till Thomas Bodström, nr. 2

Thomas Bodström skriver på sin blogg:

Vi har alla vår gräns. Själv är jag positiv till datalagring (att polisen kan spåra vilka som har varit i telefonkontakt med varandra och var de befunnit sig) men negativ till alla förslag till FRA-lag (att även innehållet i alla telefonsamtal sparas) som har presenterats under såväl socialdemokratiska som den nuvarande borgerliga regeringen.

Skriv gärna själv var du drar gränsen. Det finns ingen skala men några av förslagen är alkoholtester, fingeravtryck, DNA-test, telefonavlyssning, datalagring, buggning och FRA.

Vet du vad som är problemet med ditt sätt att resonera, Thomas?

Det går inte att ha en annan frihetsnivå när det gäller ny teknik än vad som gäller för traditionella företeelser i samhället. Orsaken till detta är att den nya tekniken används till de traditionella företeelser där medborgarna (även socialdemokrater) under århundraden har kämpat för sin frihet.

Låt mig få citera mig själv, fastän det är pretto. När jag deklarerade att jag gick över till Piratpartiet skrev jag:

”Jag gör mina bankärenden på Internet, jag söker politisk information på Internet, jag läser nyheterna på Internet, jag handlar sexleksaker och böcker på Internet, jag skickar erotiska e-postbrev via Internet, jag förnyar mina medicinrecept på Internet och jag reserverar mina bibliotekslån på Internet.

Det är inte konstigt att jag även är beredd att strida för att mina demokratiska rättigheter ska gälla på Internet!”

Jag tror inte att det har gått upp för er politiker i etablissemanget att frihet på Internet är lika självklart för oss unga, som yttrandefrihet, meddelarfrihet, åsiktsfrihet etc. är för er äldre AFK (away from keyboard – ute i samhället).

Du skriver att du är positiv till datalagring, att polisen kan spåra vilka som har varit i telefonkontakt med varandra och var de befunnit sig.

Förstår du vilken radikal idé detta är?

Kan du tänka dig att alla som skickar vanliga brev till varandra tvingas att registrera detta. Datalagring! Det är ju bra för polisen att kunna spåra vilka som har varit i brevkontakt med varandra och var de befunnit sig.

Hur kommer det sig att du kan acceptera svåra integritetskränkningar på områden där den tekniska utvecklingen har möjliggjort detta, när du aldrig skulle acceptera sådana kränkningar på andra områden?

Bara för att tekniska möjligheter finns, är det inte rätt att utnyttja dem.

Det är därför du har fått möta så mycket kritik från alla de som utnyttjar den nya tekniken till fullo, vare sig de tillhör den yngre eller den äldre generationen.

Därför att dina politiska förslag kränker de mänskliga rättigheterna på ett sätt som du aldrig skulle ha tillåtits att göra i fråga om ”traditionella” företeelser i samhället.

Pingat på Intressant.

Vill du läsa mitt första svar till Thomas Bodström? Se Svar till Thomas Bodström.

En del andra inlägg om piratfrågor är: Falkvinge, Christian Engström, Calandrella, Oscar Swartz, HAX, Farmorgun, opassande, <a href=”http://scriptorium.se/josh/2009/03/25/idg-sammanfattar/, Anna Troberg, Copyriot, Mattias Bjärnemalm, Copy me happy, Svensk myndighetskontroll, El Rubio, Scaber Nestor, Mark Klamberg, postmodern vadå?, DN, Sydsvenskan, HBL, SVD och Frihet, fildelning & feminism.

Svar till Thomas Bodström

Nedanstående är ett svar på Thomas Bodströms blogginlägg där han ställer frågan om vad personlig integritet är för något.

Bodström skriver:

Det som kan vara en förstärkning av integriteten kan vara en inskränkning för andra.

Kameraövervakning i tunnelbanan, och därigenom bli filmad, upplever nog många som en kränkning av privatlivet. Men andra människor kanske därmed vågar åka tunnelbana.

Att råka ut för ett våldsbrott är utan tvekan en oerhörd kränkning. Rädslan att råka ut för våldsbrott är också integritetskränkande.

Fråga den misshandlade kvinnan som förnedrar sig för att vara till lags inför den våldsamma mannen, just för att inget ska hända just den kvällen.

Thomas, enligt ditt sätt att resonera så borde ju kameraövervakning av alla medborgare i deras privata hem vara en toppenbra lösning!

Trots allt så är det en fruktansvärd integritetskränkning för alla misshandlade kvinnor att bli slagna av sina män. För att inte tala om alla barn som utsätts för sexuella övergrepp i hemmen.

Säkert kan vi förhindra många sådana fruktansvärda integritetskränkningar genom att lagstifta om kameraövervakning i alla privata hem.

Vad är vi inte beredda att offra för att skydda kvinnor och barn från misshandel och övergrepp? Vad är vårt privatliv värt i jämförelse med kvinnors och barns trygghet?

Varje kvinnomisshandel och varje pedofilövergrepp är en misshandlad kvinna för mycket och ett pedofilövergrepp för mycket! Är vi inte beredda att göra precis vad som helst för att hindra detta från att ske?

Om vi har ”rent mjöl i påsen” och ingenting att dölja – då är väl en övervakningskamera i hemmet inte så mycket att bråka om, ifall det kan förhindra allvarliga brott!

Låt mig få berätta för dig, Thomas Bodström, var gränsen går för den personliga integriteten.

Det handlar om att medborgare ska behandlas som oskyldiga till dess att motsatsen har bevisats. Du har som politiker varit pådrivande för att motsatsen ska gälla. Att alla medborgare ska övervakas som om de vore potentiella brottslingar.

I ett demokratiskt samhälle frågar polisen efter en medborgares fingeravtryck om han/hon är misstänkt för ett brott, inte när han/hon ska registrera ett pass.

I ett demokratiskt samhälle har polisen rätt att begära avlyssning av brottsmisstänka, inte avlyssna medborgare i ”preventivt syfte”.

I ett demokratiskt samhälle kan en brottsmisstänkt ”skuggas” av polisen, men alla medborgare spelas inte in på videoband för att polisen i efterhand ska kunna beivra brott.

Pingat på Intressant.

En del andra inlägg om piratfrågor är: Falkvinge, Christian Engström, Calandrella, Oscar Swartz, HAX, Farmorgun, opassande, Enligt min humla, Anna Troberg, Copyriot, Mattias Bjärnemalm, Copy me happy, Svensk myndighetskontroll, El Rubio, Scaber Nestor, Mark Klamberg, postmodern vadå?, DN, SVD och Frihet, fildelning & feminism.

Hissa Jolly Roger i topp!

Jag har bestämt mig för att hoppa ur garderoben och bli pirat på allvar!

Det är med lika delar euforisk glädje och bitter sorg som jag har kommit till detta beslut. (Lite komplicerat eftersom piratrom inte ska blandas med antidepressiva läkemedel.)

Glädje – därför att jag brinner varmt för de frågor där piratpartiet profilerat sig: Demokrati, mänskliga rättigheter, rättsäkerhet, brevhemlighet, källskydd och den nya teknikens möjligheter. (Och eftersom Amnesty inte ställer upp till val är Piratpartiet det enda rimliga alternativet.)

Jag gör mina bankärenden på Internet, jag söker politisk information på Internet, jag läser nyheterna på Internet, jag handlar sexleksaker och böcker på Internet, jag skickar erotiska e-postbrev via Internet, jag förnyar mina medicinrecept på Internet och jag reserverar mina bibliotekslån på Internet.

Det är inte konstigt att jag även är beredd att strida för att mina demokratiska rättigheter ska gälla på Internet!

Ändå har jag också sorg.

Sorg – därför att jag anser att Piratpartiet har brister. (Jag ber att få återkomma till detta i framtida blogginlägg.)

Sorg – därför att partiet är så smalt och eftersom jag är engagerad i en mängd politiska frågor. (Jag förstår verkligen poängen med att Piratpartiet håller sig borta från frågor som ej berörs av piratideologin. Jag stöder detta. Men det gör även att ett politiskt engagemang i partiet riskerar att kännas begränsat.)

Att ta ställning för Piratpartiet är ett stort ställningstagande för mig. Det är inte konstigt att jag blir en smula sentimental.

Det här är en ganska ny blogg. Såhär vill jag sammanfatta de första trevande stegen som jag har tagit i bloggosfären:

Fas 1:
Total megalomani (storhetsvansinne). Jag räknar med att nå drygt en miljon läsare genom att blogga. Dessutom har jag ingen tydlig inriktning på bloggen, inläggen kan handla om de mest underliga saker.

Kännetecknande för inläggen är att jag försöker skriva så provocerande som möjligt, ganska inspirerad av Alex Schulman. Ibland t.o.m. så provocerande att jag är tvungen att förtydliga mig i efterhand.

Fas 2:
Jag börjar läsa alltfler politiska bloggar. (Mitt intresse för detta vaknade i och med FRA-frågan. Eftersom Henrik Alexandersson polisanmäldes för att ha publicerat ett läckt dokument på sin blogg, blev hans blogg den första blogg jag började läsa helt regelbundet.)

Fas 3:
Som ett resultat av att jag vill blogga om demokrati och mänskliga rättigheter, upprörd som jag är av FRA-lagen, hamnar jag alltmer på piratbloggar.

Och nu – efter tre och en halv månads bloggande – väljer jag att offentligt stödja Piratpartiet.

Slutsats:
Det är fascinerande, att en politiskt intresserad person som knappt hört talas om Piratpartiet, blir övertygad och ”omvänd” efter att ha bloggat om demokratifrågor i 3 ½ månad. Det säger en hel del om Piratpartiets inflytande i bloggosfären.

Nu när jag har blivit Piratpartist svär jag dyrt och heligt att…

…försöka bidra till att utveckla piratideologin.

…fortsätta att, som en oberoende röst i bloggosfären, kritisera det jag tycker är tokigt – även om det innebär att jag ibland kritiserar Piratpartiet eller välkända Piratpartister.

Jag kommer även i fortsättningen att skriva om sådana politiska frågor där Piratpartiet, av goda skäl, ej tar ställning. Jag hoppas att alla inser att det är mina personliga åsikter.

Piratpartiet – hissa Jolly Roger i topp! Mot EU-parlamentet…

Pingat på Intressant.

En del andra som bloggar om piratfrågor och FRA-lagen är: Falkvinge, Christian Engström, Calandrella, Oscar Swartz, HAX, Farmorgun, opassande, Enligt min humla, Anna Troberg, Copyriot, Mattias Bjärnemalm, Copy me happy, Stefan Flod, Svensk myndighetskontroll, El Rubio, Scaber Nestor, Mark Klamberg, postmodern vadå? och Frihet, fildelning & feminism.

”Vi använder inte tortyr”

Angående dagens citat, tisdagen den 20 januari.

Om videon inte visas korrekt, klicka på:
http://www.youtube.com/watch?v=OaQ1Eryjq9I&hl=sv&fs=1

Läs mer:
Svenska Dagbladet: Kommer Haag att efterlysa denne man?
Svenska Dagbladet: Obama symboliserar omstart i krisens USA
Dagens nyheter: USA kräver rivstart av Barack Obama

Infallsvinkel: Tortyren erkänns – vilka blir konsekvenserna?

Jehovas vittnen förföljs i Ryssland

Detta rapporterar Forum 18.

Under de senaste två veckorna har polisen i Ural-distriktet Sverdlovsk fängslat 14 Jehovas vittnen därför att de har spritt sina flygblad.

Distriktets säkerhetspolis (FSB) har även försökt få en av Jehovas vittnens advokater avstängd, för att hindra honom från att försvara församlingen.

Enligt en lag mot extremism från 2002 kan även en lokal domstol på låg nivå förbjuda litteratur som den bedömer som extremistisk. Detta förbud gäller sedan i hela Ryssland! För närvarande pågår flera sådana rättsfall gentemot Jehovas vittnens litteratur.

Rysslands väg mot demokrati är ganska krokig, minst sagt. Kanske den rentav har gjort en U-sväng.

RYSSLAND

DEMOKRATI

Men även i Sverige har toleransen minskat gentemot icke politiskt korrekta oliktänkande. Man tvekar att ta personer i försvar, om man inte delar deras åsikter.

Först hämtade de alla som hette Abdullah, och jag protesterade inte, för jag hette inte Abdullah.

Sedan hämtade de alla pedofil-misstänkta, och jag protesterade inte, för jag var inte pedofil-misstänkt.

Sedan hämtade de alla Jehovas vittnen, och jag protesterade inte, för jag var inget Jehovas vittne.

Sedan hämtade de alla som chattat med någon som hette Abdullah, och jag protesterade inte, för jag hade aldrig chattat med någon som hette Abdullah.

Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

- Fritt efter en dikt av Martin Niemöller.

Läs gärna även mitt inlägg om yttrandefrihetens bittra eftersmak.

—————————————————————————————————————
Pingat på intressant.
Andra bloggar om yttrandefrihet och religionsfrihet.

Särskilt rekommenderar jag Anders Gustafssons Utrikesblogg om rätten att missionera. Där hänvisas bl.a. till en opinionsundersökning:

”[...] motståndet mot rätten att missionera är större i Frankrike, Ryssland och Polen, än i Turkiet.”