I Spanien hävdar ledande politiker att ”vi måste ge Internet möjlighet att glömma”. (Liknande tankegångar finns hos politiker i Frankrike.) Vad de menar är synnerligen oklart. Ska människor verkligen förbjudas att nämna vissa saker i chattar, på bloggar och e-postlistor? Vilka saker?
Ska det inrättas en särskild myndighet med uppgift att besluta om huruvida en viss sak ska glömmas bort eller inte? Ska förbjudet gälla för hela världen? Tänker de skapa en lång lista över sådant som myndigheten befallt ska glömmas bort? Ska Internetleverantörerna bli skyldiga att spärra åtkomst till Internetsidor med sådan information som ska bortglömmas?
Det är självfallet lätt att önska att folk ska glömma bort ens gamla misstag. Fast människor uttrycker sig ju inte bara på nätet. Tänk så mycket löst skvaller som sprids vid arbetsplatsernas kaffebord. Problemet är alltså att människor har en benägenhet att komma ihåg sådant de borde glömma. Hur ska det lösas? Lobotomering?
Jag kan mycket väl förstå de spanska politikerna. Dels sprids naturligtvis felaktiga uppgifter och rent förtal via Internet, dels vill väl ingen bli påmind om gamla pinsamheter.
Själv känner jag förresten likadant inför mina gamla synder. Vad skönt det vore om folk (& Internet) kunde glömma dem! Ett exempel hämtat ur mitt eget liv är den webbomröstning jag genomförde där jag spammade tiotals kommentarstrådar för att tipsa om omröstningen. (Till mitt försvar får jag åberopa min egen höga toleransnivå inför off topic-kommentarer, men jag fick lära mig den hårda vägen att andra har andra uppfattningar om detta.)
Jag irriterade säkert sådana bloggare jag respekterar. Och ännu finns spåren efter mitt misstag utspridda här och där på nätet. Härligt om alltsammans kunde glömmas bort! Men ”Internet glömmer inte” (visserligen en sanning med modifikation; det som inte är kopierat av sökmotorerna eller av någon annan glöms ju faktiskt bort om det raderas).
Det ryktas även att det finns ett blogginlägg som Anna Troberg ”av religiösa skäl vägrar att länka till”.
Men när det gäller de spanska politikernas förslag kan man ju tycka att politiker redan borde vara vana vid att påminnas om sina begravda hundar. Fast det gör förstås inte saken roligare för det. (Se bara hur Thomas Bodström kämpar för att dölja att han störtskäms när han blir påmind om sin begravda hund – 25:15 in i klippet.) Eller betänkt Bill Clintons ickehalsblosshashande eller HAX porrfilmande och fängelsetur.
Kanske måste vi lära oss att respektera offentliga personer, deras forna misstag och ungdomssynder till trots. På allvar slår nätet hål på mytbilden av politiker, journalister och ”experter” som någon sorts ickemänskliga helobjektiva maskiner.
Opassande tipsar om en ypperlig artikel på TechCrunch i just detta ämne.
Det går inte att lära Internet att glömma. Tack och lov. Kanske blir det offentliga samtalet mer hederligt på det sättet?
Publicerat av infallsvinkel 
