Den 3 februari började Antipiratbyråns jurister Henrik Pontén och Sara Lindbäck blogga. Det var naturligtvis oerhört kul och många pirater (!) välkomnade dem till bloggosfären.
Ett par citat från piratbloggar:
”Jag tycker att det är mycket härligt att APB äntligen vågar sticka ut halsen och jag hoppas särskilt att vi får se många vettiga inlägg från Henrik Pontén framöver.” (Emil Isberg)
”Jag är ju inte direkt någon fan av Henrik Pontén & co, men vill ändå ge dem creds och lite länkkärlek för att de kommer ut och deltar i diskussionen som förts här ute på internets ett tag, vilket jag saknat ett tag.” (Beelzebjörn)
Uppenbarligen var piraterna glada över att pluralistiska samtalet på Internet nu skulle berikas ytterligare. De verkade inte provocerade över att åsikter stick i stäv med deras egna skulle komma att framföras, inte heller var de rädda över att förlora tolkningsföreträdet.
Men det visade sig snabbt att Antipiratbyråns bloggare hade en helt annan syn på det fria informationsflödet.
Dels förbjöd de anonyma kommentarer, trots att möjligheten att anonymt uttrycka sina åsikter i samhällsfrågor (t.ex. på dagstidningarnas insändarsidor) länge betraktats som en självklarhet i det demokratiska samhället.
T.ex. betraktar Polisförbundet i Stockholms län rätten att skriva anonyma inlägg som oerhört viktig. Kolla gärna in deras debattsida på nätet: blåljus.nu.
”Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället.” [Min kursivering.]
Betydligt värre än förbjudet mot anonyma kommentarer var det ändå att Antipiratbyråns bloggare förefaller ha systematiskt censurerat kommentarer som går emot deras åsikter, även om kommentatorn skrivit under med sitt riktiga namn och hållit en god samtalston.
Inte så att alla ”motståndar”-kommentarer censurerats. För att ge intryck av att Antipiratbyrån tillåter ett fritt och öppet samtal har de släppt igenom vissa kritiska röster. Men ett flertal bloggare vittnar om att de helt godtyckligt fortsätter att censureras när de berör alltför känsliga ämnen eller när de haft alltför tydliga och sakliga invändningar, t.ex. när de kommit med ingående och relevanta juridiska resonemang som gått emot Antipiratbyråns åsikter.
Denna situation gjorde att jag bestämde mig för att skuggposta Antipiratbyråns inlägg. Initiativet har varit mycket uppskattat och ganska många har tagit chansen att kommentera omodererat. Näthatet har dock lyst med sin frånvaro.
Det var dock inte helt reservationslöst som jag började med skuggpostningen. Jag oroade mig för att ge oproportionerligt utrymme åt Antipiratbyråns blogg. Scaber Nester var inne på den linjen under den välkända parollen ”Mata inte trollen”. Men den kränkning jag upplevde av att mina kommentarer censurerades tog överhanden och jag bestämde mig för att skuggposta.
Nu har Antipiratbyråns blogg funnits i en månad och inläggen är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. De har varit trista, illa formulerade och förutsägbara. Bloggandet har bedrivits pliktskyldigt, säkerligen på betald arbetstid, och helt utan passion. (Det senaste inlägget – publicerat för en dryg vecka sedan – har just nu bara 3 kommentarer på Antipiratbyråns blogg och 7 kommentarer på min blogg.) Frågan är om ett fortsatt skuggpostande är motiverat? Min bedömning är: Nej. Således kommer skuggpostandet att upphöra nu.
Inte nog med det – Antipiratbyråns blogg är så intetsägande att jag raderar den från min rss-läsare. Om de – mot förmodan – skulle skriva något intressant i framtiden får jag säkert höra om det på omvägar hursomhelst.
Att skuggpostningen upphör är ett gravt underbetyg till Antipiratbyråns blogg. Det visar också hur censur lägger en våt filt över samtal – och gör dem ointressanta.
(Möjligheten att fritt kommentera Antipiratbyråns blogginlägg finns ju ändå, t.ex. på Piratpartiets forum.)
Publicerat av infallsvinkel 
