Piratpartiets haveri i patentfrågan

Det här inlägget handlar om patent, men jag vill inleda med ett stycke om upphovsrätten.

Vi vill inte avskaffa upphovsrätten. Vi vill reformera den. Det är en klok ståndpunkt – av flera skäl.

Dels är det klokt eftersom det är rimligt att ha kvar en viss kommersiell skyddstid för konstnärliga verk. Men framförallt är det klokt av andra orsaker…

Att vilja ”reformera” något innebär kompromissvilja. Det är samma sak som att sträcka ut handen och säga: ”- Låt oss sätta oss ner och prata om de här frågorna.”

Att däremot vilja ”avskaffa” något som andra uppskattar är samma sak som att säga: ”- Vi vill inte förhandla med er. Stick och brinn!”

Att vilja ”reformera” är att hålla en dörr öppen; att kräva ett ”avskaffande” är att smälla igen dörren över motpartens fingrar.

Att vilja ”reformera” är att ha en verklighetsförankrad förståelse för Piratpartiets möjlighet till politiskt inflytande. Att kräva ett ”avskaffande” är överskatta partiets potential på ett sätt som nästan gränsar till storhetsvansinne.

Är man beredd att kompromissa kan man få igenom en del av sina frågor. Att vägra kompromissa leder vanligen till att man inte får gehör för någonting.

Det finns således goda skäl att ha en ”reformering” av upphovsrätten som en punkt på Piratpartiets principprogram, istället för att kräva ett ”avskaffande”.

Ibland anklagas vi ändå för att vilja ”avskaffa” upphovsrätten. Men då kan vi gjuta olja på vågorna: ”- Nej, ta och lugna ner er lite. Det där har ni fått om bakfoten. Vi vill inte avskaffa upphovsrätten, vi vill reformera den – för att komma åt de problem som finns med nuvarande lagstiftning.” När vi får chansen att förklara vår ståndpunkt uttrycker förvånansvärt många förståelse för den.

Nu över till frågan om patent.

Det finns problem med det nuvarande patentsystemet.

Ett patent är värdelöst om man inte kan backa upp det med enorma ekonomiska resurser. I teknikbranschen finns en strategi som kallas ”crush the inventor” och som går ut på att stora företag regelmässigt stjäl mindre företags patent genom utdragna juridiska tvister. Patentlagstiftningen skyddar inte uppfinnaren längre, som det ursprungligen var tänkt.

Utspädningen av patent är en stoppkloss för teknisk innovation. Om du uppfinner en ny sorts telefonväxel måste du ha avtal med tusentals patentägare, eftersom ditt system inkluderar många tidigare lösningar. Inom vissa branscher går det knappt att koppla om en kabel utan att bryta mot ett patent. Normal produktutveckling genererar tusentals patent varje år.

Patent kan användas för att ”låsa in” teknik så att den inte kan användas av konkurrenter – och detta även om man inte själv heller har för avsikt att använda den.

Således måste patentlagstiftningen förändras (”reformeras”). Men inte bara den. Även Piratpartiets principprogram behöver förändras.

Att kräva ett ”avskaffande” av patentsystemet är att skjuta sig i foten. Det är ett extremt förhållningssätt. Det avskräcker en del förnuftiga människor från Piratpartiet. Det leder sannerligen inte till att vi välkomnas in i de forum där patentlagstiftningen diskuteras och modifieras – istället riskerar Piratpartiet att utestängas från inflytande i frågan.

Att skjuta sig i foten

Det är rimligt att kräva en reform av patentsystemet, på samma sätt som vi kräver en reform av upphovsrätten – för att komma till rätta med de problem som finns.

Men vi bör inte kräva ett avskaffande. Således anser jag att Piratpartiets principprogram bör ändras från att kräva ett ”avskaffande” till att kräva en ”reformering”.

En viktig reformering av patentsystemet är att slå fast en gång för alla att mjukvarupatent inte är ok. När det gäller läkemedelspatent tycker jag dock att vi bör nöja oss med att kräva en ”reformering”, om inte annat så för att få inflytande i frågan.

Jag erkänner att jag spetsade till rubriken till det här inlägget för att få så många som möjligt att klicka på den. Men är det inte ett ”haveri” att inta en extrem ståndpunkt?

Även de som faktiskt anser att hela patentsystemet bör skrotas borde kunna acceptera att detta i så fall sker gradvis, via stegvisa reformeringar. Det finns inget skäl för någon att låsa sig vid formuleringen om ett ”avskaffande” – om man nu inte vill vara kontraproduktiv.