Nivå I – Kampanjmateriel: kräver 50 000 per månad.
Detta innebär att vi kan ha synlig närvaro på alla större relevanta events under året (DreamHack, Pride och så vidare) och ha råd med trycksaker till landsomfattande vår- och höstkampanjer.
Nivå II – Evangeliststab: kräver 250 000 per månad
Som Nivå I plus tre anställda personer i ett minimalt kontor, vars enda uppgift är att åka land och rike runt och prata, prata, prata om frågorna – på torgmöten, seminarier, skriva artiklar, insändare och blogginlägg, starta nya föreningar och aktiviteter, och inspirera människor.
Nivå III – Volontärservice: kräver 825 000 per månad
Kort uttryckt: Som nivå 2, men med en rejäl satsning på att förstärka vår organisation.
Nivå IV – Piratpartisternas våta dröm: kräver miljoner $$$.
Som Nivå III plus att vi matchar de befintliga partierna med affischering och reklam.
Hur ligger vi då till med den ekonomiska biten? Goda eller dåliga nyheter?
Under de tre senaste månaderna har partiet för första gången på länge (någonsin?) nått upp till Nivå I i ett helt kvartal.
Under februari mottog partiet 55 268 kronor uppdelat på 376 bidrag. Tack så mycket alla ni/vi som har hjälpt till att stödja partiet ekonomiskt!
Nästa mål, Nivå II, där det är tänkt att partiet ska kunna anställa tre piratpartister till att jobba heltid med partiets frågor i ett litet kontor/kansli, kräver 250 000 kr. i månaden. EN FEMDUBBLING!
För närvarande är detta helt orealistiskt.
Mål ska vara både utmanande och möjliga att uppnå,
annars är det ingen vits med dem!
Jag har därför som förslag
att vi sätter upp ett nytt ekonomiskt mål:
Nivå 1.5
(Ta da! Drum, drum, drum, drum… trumvirvlar i bakgrunden!)
Detta är nästa nivå som vi kan nå med hjälp av guldpirater.
Nivå 1.5 innebär samma saker som Nivå I (se ovan). Vi har fortfarande inga anställda, förutom vår partiledare, och inget kontor.
Men nu skulle vi äntligen kunna ha en heltidsanställd partiledare. Hans uppgift är, liksom tidigare, att åka land och rike runt och prata, prata, prata om frågorna – på torgmöten, seminarier, skriva artiklar, insändare och blogginlägg, starta nya föreningar och aktiviteter, och inspirera människor.
Att kunna ha en ekonomi som tillåter en heltidsanställd partiledare är ett viktigt sätt att säkra partiets framtid.
Mellan tumme och pekfinger kostar partiledarlönen 480k per år, därtill tillkommer kostnaden för materialet enligt Nivå I, dvs. 200k styck för en vår- och höstkampanj och 200k för närvaro på events under året.
En del menar att EU-valet är ett ”vinna- eller försvinna val” för Piratpartiet. Jag tror att det finns potential för att vi vinner mandat i EU-valet och jag hoppas det verkligen! Men jag tycker inte om ”vinna- eller försvinna val”.
Oavsett hur det går i EU-valet är mitt förslag ett sätt att säkra partiets framtid.
Och jag tycker att vi omedelbart ska starta en kampanj för att nå upp till Nivå 1.5!
Detta är absolut inte ouppnåeligt! Det kräver bara ett av följande tre alternativ:
1) Alla de 376 bidragsgivarna ökar sina bidrag med 93 kr. per månad.
2) Vi värvar 238 nya bidragsgivare (guldpirater), som vardera skänker i genomsnitt 147 kr. per månad (detta är f.n. den genomsnittliga bidragssumman).
3) En kombination av ovanstående. (Om vi t.ex. värvar 100 nya guldpirater så behöver den genomsnittliga gåvosumman bara öka med ca 40 kr.)
Jag tror på alternativ nummer 3.
Att bli guldpirat innebär att man varje månad skänker en valfri summa till partiet. Det är enkelt (klicka här!) och behöver inte kosta mer än ett biobesök inklusive popcorn och läsk.
(Naturligtvis är alla summor välkomna, oavsett hur stora de är! 50 kr. i månaden betyder MYCKET! Men det är viktigt att inbetalningen sker varje månad.)
Det är oerhört värdefullt för partiet med medlemmar som skänker en viss summa varje månad. Det gör det möjligt att planera och driva partiets verksamhet på ett mer långsiktigt sätt, jämfört med om det bara ploppar in pengar lite då och då. Det är lätt att bli imponerad om en person skänker 2000 kr. till partiet, men kom ihåg att om du skänker 200 kr. i månaden så blir det 2400 kr. på ett år!
Hittills har vi fått nya guldpirater mest på ett passivt sätt, genom att pirater har råkat läsa om den möjligheten själva och agerat. Vad sägs om att försöka oss på lite aktiv guldpiratsvärvning? Vi kan t.ex. lägga in följande humoristiska text i kommentarsfältet hos bloggande pirater:
Skepp ohoj! Vad ska vi med våra piratflaggor, vårt oborstade gäng muntra män och kvinnor, våra skepp och vårt krut och våra kanoner till – om vi inte har råd med en piratkapten till denna skuta?
Vi har alla vår gräns. Själv är jag positiv till datalagring (att polisen kan spåra vilka som har varit i telefonkontakt med varandra och var de befunnit sig) men negativ till alla förslag till FRA-lag (att även innehållet i alla telefonsamtal sparas) som har presenterats under såväl socialdemokratiska som den nuvarande borgerliga regeringen.
Skriv gärna själv var du drar gränsen. Det finns ingen skala men några av förslagen är alkoholtester, fingeravtryck, DNA-test, telefonavlyssning, datalagring, buggning och FRA.
Vet du vad som är problemet med ditt sätt att resonera, Thomas?
Det går inte att ha en annan frihetsnivå när det gäller ny teknik än vad som gäller för traditionella företeelser i samhället. Orsaken till detta är att den nya tekniken används till de traditionella företeelser där medborgarna (även socialdemokrater) under århundraden har kämpat för sin frihet.
Låt mig få citera mig själv, fastän det är pretto. När jag deklarerade att jag gick över till Piratpartiet skrev jag:
”Jag gör mina bankärenden på Internet, jag söker politisk information på Internet, jag läser nyheterna på Internet, jag handlar sexleksaker och böcker på Internet, jag skickar erotiska e-postbrev via Internet, jag förnyar mina medicinrecept på Internet och jag reserverar mina bibliotekslån på Internet.
Det är inte konstigt att jag även är beredd att strida för att mina demokratiska rättigheter ska gälla på Internet!”
Jag tror inte att det har gått upp för er politiker i etablissemanget att frihet på Internet är lika självklart för oss unga, som yttrandefrihet, meddelarfrihet, åsiktsfrihet etc. är för er äldre AFK (away from keyboard – ute i samhället).
Du skriver att du är positiv till datalagring, att polisen kan spåra vilka som har varit i telefonkontakt med varandra och var de befunnit sig.
Förstår du vilken radikal idé detta är?
Kan du tänka dig att alla som skickar vanliga brev till varandra tvingas att registrera detta. Datalagring! Det är ju bra för polisen att kunna spåra vilka som har varit i brevkontakt med varandra och var de befunnit sig.
Hur kommer det sig att du kan acceptera svåra integritetskränkningar på områden där den tekniska utvecklingen har möjliggjort detta, när du aldrig skulle acceptera sådana kränkningar på andra områden?
Bara för att tekniska möjligheter finns, är det inte rätt att utnyttja dem.
Det är därför du har fått möta så mycket kritik från alla de som utnyttjar den nya tekniken till fullo, vare sig de tillhör den yngre eller den äldre generationen.
Därför att dina politiska förslag kränker de mänskliga rättigheterna på ett sätt som du aldrig skulle ha tillåtits att göra i fråga om ”traditionella” företeelser i samhället.
Nedanstående är ett svar på Thomas Bodströms blogginlägg där han ställer frågan om vad personlig integritet är för något.
Bodström skriver:
Det som kan vara en förstärkning av integriteten kan vara en inskränkning för andra.
Kameraövervakning i tunnelbanan, och därigenom bli filmad, upplever nog många som en kränkning av privatlivet. Men andra människor kanske därmed vågar åka tunnelbana.
Att råka ut för ett våldsbrott är utan tvekan en oerhörd kränkning. Rädslan att råka ut för våldsbrott är också integritetskränkande.
Fråga den misshandlade kvinnan som förnedrar sig för att vara till lags inför den våldsamma mannen, just för att inget ska hända just den kvällen.
Thomas, enligt ditt sätt att resonera så borde ju kameraövervakning av alla medborgare i deras privata hem vara en toppenbra lösning!
Trots allt så är det en fruktansvärd integritetskränkning för alla misshandlade kvinnor att bli slagna av sina män. För att inte tala om alla barn som utsätts för sexuella övergrepp i hemmen.
Säkert kan vi förhindra många sådana fruktansvärda integritetskränkningar genom att lagstifta om kameraövervakning i alla privata hem.
Vad är vi inte beredda att offra för att skydda kvinnor och barn från misshandel och övergrepp? Vad är vårt privatliv värt i jämförelse med kvinnors och barns trygghet?
Varje kvinnomisshandel och varje pedofilövergrepp är en misshandlad kvinna för mycket och ett pedofilövergrepp för mycket! Är vi inte beredda att göra precis vad som helst för att hindra detta från att ske?
Om vi har ”rent mjöl i påsen” och ingenting att dölja – då är väl en övervakningskamera i hemmet inte så mycket att bråka om, ifall det kan förhindra allvarliga brott!
Låt mig få berätta för dig, Thomas Bodström, var gränsen går för den personliga integriteten.
Det handlar om att medborgare ska behandlas som oskyldiga till dess att motsatsen har bevisats. Du har som politiker varit pådrivande för att motsatsen ska gälla. Att alla medborgare ska övervakas som om de vore potentiella brottslingar.
I ett demokratiskt samhälle frågar polisen efter en medborgares fingeravtryck om han/hon är misstänkt för ett brott, inte när han/hon ska registrera ett pass.
I ett demokratiskt samhälle har polisen rätt att begära avlyssning av brottsmisstänka, inte avlyssna medborgare i ”preventivt syfte”.
I ett demokratiskt samhälle kan en brottsmisstänkt ”skuggas” av polisen, men alla medborgare spelas inte in på videoband för att polisen i efterhand ska kunna beivra brott.
Jag har funderat en hel del på hur man kan formulera själva den ideologiska kärnan i vår politik på ett enkelt vis.
Detta har jag kommit fram till:
”Piratpartiet strävar efter att fördelarna med den digitala tekniken ska komma samhället till godo i så stor utsträckning som möjligt och att de eventuella hot som den digitala tekniken medför för det demokratiska samhället begränsas så mycket som möjligt.”
Denna mening uttrycker varför Piratpartiet motsätter sig lagar som hindrar den tekniska utvecklingen och spridningen av kunskap och kultur.
Meningen uttrycker även de farhågor som legat bakom motståndet mot FRA-lagen och det storebrorsamhälle som möjliggjorts genom teknikutvecklingen.
Har du något eget förslag?
Update: Efter kritik av Mattias Bjärnemalm funderar jag istället över denna formulering:
”Piratpartiet strävar efter att fördelarna med ny teknik och kunskap ska komma medborgarna till godo i så stor utsträckning som möjligt och att de eventuella hot som ny teknik medför för medborgarnas demokratiska rättigheter begränsas så mycket som möjligt.”
Jag kan inte förstå hur en Piratpartist skulle kunna vara negativ till biblioteken.
Piratpartiets grundläggande principer handlar om spridning av kunskap och kultur.
Dessa principer handlar inte om Internet. De handlar inte om den digitala tekniken. Principerna handlar om kunskap och kultur.
Uppskattning av kunskap och kultur är oberoende av vilket medium som används för att sprida kunskapen och kulturen — det spelar ingen roll om detta sker muntligen, via böcker, tidskrifter, Internet eller via radio- och TV-vågor.
Piratpartiet ska inte ha en nedlåtande inställning gentemot den andel av befolkningen som inte använder Internet. (Trettio procent av svenskarna över 60 år använder aldrig Internet, enligt Post- och telestyrelsens undersökning 2008, sid. 34.)
Bibliotek används ofta som argument i fildelningsdebatten, för att visa hur bra det är att tillgängliggöra kunskap och kultur för medborgarna. Det är ingen som protesterar mot biblioteken med argumentet att ”varje utlånad bok är en utebliven bokförsäljning”.
Sedan 1850-talet har det varit möjligt att ta del av samtidens kultur och kunskap utan begränsningar, även om man inte vill köpa ett eget exemplar, genom att gå till biblioteket och ta del av all kultur och kunskap helt utan begränsningar.
Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet. (Att kunskap och kultur innefattar något annat än böcker är ett nytt fenomen — principen när biblioteken kom var “hela samtidens kunskap och kultur”.)
I Uppsala har Piratstudenterna jämställt universitetsbiblioteken med fildelning:
(Byggnaden är universitetsbibliotekets huvudbyggnad.)
Jag kan urskilja fyra argument mot allmänna bibliotek/Piratpartistisk bibliotekspolitik:
1) Bibliotek kostar skattepengar och skatt är dumt.
Detta är verkligen inte en Piratpartistisk inställning. Piratpartiet är neutralt i skattefrågor och fördelningspolitiska frågor.
2) Lägg ner biblioteken, eftersom jag ändå aldrig går på bibliotek!
Detta är ett ofullständigt och själviskt perspektiv. 91 % av svenskarna anser att bibliotek är viktiga för att samhället ska fungera.
(SOM-undersökningen 2000, s 344.)
Om man personligen inte använder sig av en viss samhällsservice, så kan man inte av det skälet plädera för att den ska läggas ner. Om man inte vet så mycket om en viss fråga kanske man borde vara försiktig med att uttala sig — jämför gärna med politiker som uttalar sig i FRA-frågan.
3) Bibliotek är onödiga, eftersom allt finns på Internet.
För det första finns allt inte på Internet ännu. För det andra är bibliotek särskilt viktiga som kunskaps- och kulturspridare för den stora andel äldre i samhället som inte använder sig av Internet.
4) Politiska förslag om bibliotekssektorn innebär budgetkostnader. Piratpartiets politik ska vara gratis att genomföra.
Jag kan förstå argumentet utifrån att Piratpartiet inte tar ställning i fördelningspolitiska frågor, t.ex. om hur hög skatten bör vara.
Men om vi någonsin ska kunna etablera oss på allvar i svensk politik så får vi inte rygga undan i denna fråga: Vår politik är värdefull och får kosta pengar!
Precis som i alla andra politiska frågor så kommer Piratpartiet att få förhandla med de andra partierna om hur mycket pengar som kan gå till våra hjärtefrågor.
Svenska folkbibliotek har en lång historia som kunskaps- och kulturspridare. Vissa anser att de allmänna biblioteken har haft betydelse för att forma Sverige till ett bildat och demokratiskt samhälle.
Biblioteken har länge försummats i svensk politik. De flesta politiker är, som bekant, inte intresserade av kunskaps- och kulturfrågor. Faktum är att Sverige är det enda nordiska land som saknar en nationell bibliotekspolitik! (Se rapporten: Sverige – så in i Norden efter.)
Svensk Biblioteksförening genomför fram till valet 2010 en kampanj för att sätta strålkastarljuset på biblioteksfrågorna. Kampanjen går under parollen Library Lovers.
Tusentals engagerade kunskaps- och kulturälskare efterlyser en nationell politik för de svenska biblioteken. Jag kan försäkra er att bokälskare är ett engagerat släkte, med potential att sätta press på politikerna.
De etablerade politikerna har alltså lämnat ett rejält tomrum! Ett tomrum som anknyter direkt till Piratpartiets grundläggande principer!
Tilläggas bör att en stor del av biblioteksfrågorna är kommunala angelägenheter. En politik för biblioteken måste föras på både nationell nivå och i kommunerna. (Här finns alltså även en utmärkt inkörsport för att etablera Piratpartiet i den lokala kommunen.)
Jag föreslår…
…att Piratpartiet ställer sig bakom
följande femton bibliotekspolitiska mål:
1) Det ska finnas tydliga regler som tvingar biblioteken att radera uppgifter om vilka böcker låntagarna lånat tidigare.
På grund av ”terroristhotet” har polis i flera länder framfört önskemål om att kunna kartlägga människors politiska åsikter, genom att få tillgång till uppgifter om vilka som har lånat vissa böcker. Detta är naturligtvis helt förkastligt och något som Piratpartiet motsätter sig totalt.
Det bör inte vara möjligt att få ut sådana uppgifter från biblioteket, istället bör all information om vilka böcker en låntagare lånat tidigare raderas ur systemet.
2) Biblioteken bör ha en policy om informationsfrihet.
Ett bibliotek får inte vika sig för politiska påtryckningar om att ta bort vissa böcker ur sortimentet. Detta gäller oavsett om böckerna behandlar oönskade politiska åsikter eller anses vara ”sedlighetssårande”. (Undantag kan gälla specifikt för barnpornografiska skildringar.)
Kontakta chefen för ditt bibliotek, presentera en välskriven debattartikel till lokaltidningen och fråga om han/hon och bibliotekarierna är intresserade av att skriva under artikeln de också.
3) Folkbiblioteket ska placeras i tätortens centrum.
I vissa kommuner ligger biblioteken på undanskymda platser. Den ideala placeringen för ett bibliotek är i en galleria i centrum. Undersökningar har visat att detta ökar intresset för biblioteket och att det även ökar omsättningen i gallerian med upp till 10 %. Varför inte utnyttja denna möjlighet till ömsesidig positiv effekt?
Var ligger biblioteket i din kommun? Ligger det i centrum av tätorten eller lite på sidan av?
Skriv en insändare till din lokaltidning om detta och se till att det framgår att du är Piratpartist!
4) Öka antalet biblioteksfilialer.
Under de senaste åren har en stor mängd filialer i små samhällen lagts ner. Detta har minskat tillgängligheten till kunskap och kultur.
En röst på Piratpartiet i kommunalvalet borde vara en röst för att fler små orter ska få en egen biblioteksfilial. (Ett kostnadseffektivt sätt att lösa detta på är genom bokbussverksamhet.)
Skriv en insändare till din lokaltidning och underteckna med ”Piratpartiet i Kristianstad/Trelleborg/Gällivare/Annan ort där du bor”!
5) Öka andelen bibliotekarier.
Bibliotekarie är ett avancerat yrke som kräver flera års högskolestudier i biblioteks- och informationsvetenskap. För att kunna ge bästa möjliga service på biblioteken behövs välutbildad personal, men många kommuner har dragit ner på andelen bibliotekarier och istället anställt s.k. ”biblioteksassistenter”.
En person som anställs som ”biblioteksassistent” kan t.ex. vara en arbetslös rörmokare, undersköterska, telefonförsäljare eller lokalvårdare – det krävs alltså ingen speciell utbildning. (Dock gör många biblioteksassistenter ett fantastiskt arbete.)
Piratpartiet borde sätta press på kommunerna att satsa på utbildad bibliotekspersonal.
Dessutom behöver bibliotekspersonalen kontinuerlig vidareutbildning. När skedde detta senast i din kommun? Fråga bibliotekarierna om de upplever att de saknar någon utbildning.
6) Biblioteken bör erbjuda trådlöst nätverk.
Naturligtvis är detta en ren servicefråga. Vissa bibliotek är oroliga för konsekvenserna av IPRED-lagen, men detta bör inte hindra biblioteken från att erbjuda besökarna möjlighet att använda Internet på sina bärbara datorer.
7) Möjligheten till fjärrlån ska omfatta samtliga böcker.
Redan nu finns möjligheten att ”fjärrlåna” all facklitteratur. Du kan alltså gå in på vilket kommunalt bibliotek som helst i hela Sverige och låna någon av alla de fackböcker som finns utspridda på bibliotek i hela landet!
Det finns dock ingen självklar rätt att fjärrlåna skönlitteratur. Tillgång till skönlitteratur är en viktig kulturfråga. Rätten att fjärrlåna skönlitteratur är särskilt viktig i små kommuner där biblioteken inte har råd med ett omfattande bokinnehav.
8) Biblioteken bör satsa på print-on-demand-teknik.
I USA har några bibliotek installerat ett slags avancerade skrivare/boktryckare där man mot en låg avgift kan få ett eget exemplar upptryckt av olika böcker.
9) Biblioteken bör få resurser för att kunna uppdatera sina hemsidor.
I många kommuner är detta ett eftersatt område på grund av personalbrist.
De flesta kommunbibliotek har väl utbyggda tjänster på sin hemsida, men klarar inte av att rapportera löpande om nyheter och evenemang. Det borde även vara möjligt att få sådan information via nyhetsbrev/RSS.
(En parentes i sammanhanget är att de filmer man kan låna på det lokala biblioteket bör ha de svenska filmtitlarna registrerade, vilket inte alltid är fallet.)
10) Biblioteken bör erbjuda självbetjäning.
Med hjälp av tekniska lösningar kan biblioteksbesökarna själva scanna av sina lånekort och sina låneböcker, vilket avlastar personalen. (Tyvärr är den sortens maskiner vansinnigt dyra – hundratusentals kronor. Det borde gå att utveckla billigare lösningar.)
11) Bibliotekens öppethållandetider bör vara generösa.
Kan öppethållandetiderna i din kommun förbättras på något sätt? Skriv en insändare och se till att det framgår att du är Piratpartist.
12) Biblioteken bör vara besöksvänliga.
Hur handikappanpassat är biblioteket i din kommun?
När kostade kommunen senast på en ny fräsch inredning till ditt bibliotek? Var det 1983?
Går det att starta ett enkelt café i ditt bibliotek? Eller åtminstone installera en kaffeautomat?
13) Alla barn bör få tillgång till bemannade skolbibliotek, med relevant utbildad personal.
450 000 barn i Sverige saknar ordentliga skolbibliotek. Många av de skolbibliotek som finns saknar ordentligt utbildad personal.
14) Forskningsresultat ska göras fritt tillgängliga (open access).
Se nedan.
15) Biblioteken ska satsa på digital informationsspridning.
Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare.
Många bibliotek är mycket duktiga på detta. (Säkert är det många svenskar som för första gången surfade på webben på ett bibliotek.) Men förbättringar kan ändå ske i fråga om E-böcker och möjlighet till laglig nedladdning av musik.
Vissa av ovanstående förslag kräver en nationell bibliotekspolitik, vissa kräver en aktiv kommunpolitik.
De flesta förslagen kan sammanfattas med parollen ”Biblioteken som kunskaps- och kulturspridare”, eller i dessa tre punkter:
Ökad kunskap och kultur genom ökad tillgänglighet
Ökad kunskap och kultur genom att utnyttja ny teknik
Dessa åtta punkter är klart läsvärda! Piratpartiet borde kunna ställa sig bakom de flesta av förslagen, men jag vill särskilt rikta uppmärksamheten på punkt 7:
7. Fri tillgång till offentligt finansierade forskningsresultat
En grundläggande princip inom forskningen är ett fritt informationsutbyte och en maximal spridning av forskningsresultat.
Här kan biblioteken spela en viktig roll. Världen över arbetar nu forskningsinstitutioner, universitet, bibliotek och forskningsfinansiärer med att etablera öppna arkiv.
Regeringen bör ta initiativ till att all offentligt finansierad forskning i Sverige, så långt möjligt, görs tillgänglig enligt Open Access-modellen.
(De flesta Piratpartister stödjer redan ovanstående förslag.)
Lite hårdvinklat skulle man kunna uttrycka det såhär: Tusentals svenska bok- och biblioteksälskare efterlyser Piratpartiets bibliotekspolitik!
Bibliotekarier är vanligtvis positiva till Piratpartiets kärnfrågor, dvs. kunskap, kultur och ny teknik. Vi skulle mycket väl kunna gå en framtid till mötes där en hög andel av personerna inom ABM-sektorn (arkivarier, bibliotekarier och museimän) är Piratpartister. På ungefär samma sätt som en hög andel av lärarna är Folkpartister.
Jag uppskattar naturligtvis alla synpunkter och kommentarer kring ovanstående.
Säkert har ni många fler bra förslag på Piratpartistiska biblioteksfrågor!
Men om man inte är så insatt i biblioteksfrågor (ABM-sektorn, bibliotekariernas utbildning och arbetsuppgifter, bibliotekens olika samhällsuppdrag, de fyra typerna av bibliotek etc.) så kan det vara en bra idé att läsa på.
Det finns som bekant en hel del information på Internet, bl.a. i de länkar som finns i detta inlägg och på Wikipedia. Dessutom finns det böcker i ämnet. Varför inte gå till närmsta bibliotek, hyllan för facklitteratur, kategori A, ”Bok- och biblioteksväsen”?
Om du delar min uppfattning att Piratpartiet ska stödja biblioteken, så kan du sätta nedanstående bild som banner på din blogg eller hemsida:
(Bilden får gärna förbättras av någon som är duktig på det. Med tanke på det inflytande som Piratpartistiska bloggar har i bloggosfären, kunde en sådan kampanj nog intressera massmedia.)
Jag har bestämt mig för att hoppa ur garderoben och bli pirat på allvar!
Det är med lika delar euforisk glädje och bitter sorg som jag har kommit till detta beslut. (Lite komplicerat eftersom piratrom inte ska blandas med antidepressiva läkemedel.)
Glädje – därför att jag brinner varmt för de frågor där piratpartiet profilerat sig: Demokrati, mänskliga rättigheter, rättsäkerhet, brevhemlighet, källskydd och den nya teknikens möjligheter. (Och eftersom Amnesty inte ställer upp till val är Piratpartiet det enda rimliga alternativet.)
Jag gör mina bankärenden på Internet, jag söker politisk information på Internet, jag läser nyheterna på Internet, jag handlar sexleksaker och böcker på Internet, jag skickar erotiska e-postbrev via Internet, jag förnyar mina medicinrecept på Internet och jag reserverar mina bibliotekslån på Internet.
Det är inte konstigt att jag även är beredd att strida för att mina demokratiska rättigheter ska gälla på Internet!
Ändå har jag också sorg.
Sorg – därför att jag anser att Piratpartiet har brister. (Jag ber att få återkomma till detta i framtida blogginlägg.)
Sorg – därför att partiet är så smalt och eftersom jag är engagerad i en mängd politiska frågor. (Jag förstår verkligen poängen med att Piratpartiet håller sig borta från frågor som ej berörs av piratideologin. Jag stöder detta. Men det gör även att ett politiskt engagemang i partiet riskerar att kännas begränsat.)
Att ta ställning för Piratpartiet är ett stort ställningstagande för mig. Det är inte konstigt att jag blir en smula sentimental.
Det här är en ganska ny blogg. Såhär vill jag sammanfatta de första trevande stegen som jag har tagit i bloggosfären:
Fas 1:
Total megalomani (storhetsvansinne). Jag räknar med att nå drygt en miljon läsare genom att blogga. Dessutom har jag ingen tydlig inriktning på bloggen, inläggen kan handla om de mestunderliga saker.
Kännetecknande för inläggen är att jag försöker skriva så provocerande som möjligt, ganska inspirerad av Alex Schulman. Ibland t.o.m. så provocerande att jag är tvungen att förtydliga mig i efterhand.
Fas 2:
Jag börjar läsa alltfler politiska bloggar. (Mitt intresse för detta vaknade i och med FRA-frågan. Eftersom Henrik Alexandersson polisanmäldes för att ha publicerat ett läckt dokument på sin blogg, blev hans blogg den första blogg jag började läsa helt regelbundet.)
Fas 3:
Som ett resultat av att jag vill blogga om demokrati och mänskliga rättigheter, upprörd som jag är av FRA-lagen, hamnar jag alltmer på piratbloggar.
Och nu – efter tre och en halv månads bloggande – väljer jag att offentligt stödja Piratpartiet.
Slutsats:
Det är fascinerande, att en politiskt intresserad person som knappt hört talas om Piratpartiet, blir övertygad och ”omvänd” efter att ha bloggat om demokratifrågor i 3 ½ månad. Det säger en hel del om Piratpartiets inflytande i bloggosfären.
Nu när jag har blivit Piratpartist svär jag dyrt och heligt att…
…försöka bidra till att utveckla piratideologin.
…fortsätta att, som en oberoende röst i bloggosfären, kritisera det jag tycker är tokigt – även om det innebär att jag ibland kritiserar Piratpartiet eller välkända Piratpartister.
Jag kommer även i fortsättningen att skriva om sådana politiska frågor där Piratpartiet, av goda skäl, ej tar ställning. Jag hoppas att alla inser att det är mina personliga åsikter.
Tidigare har ett flertal bloggar rapporterat om en reklamkampanj för tulpaner bekostad av EU-pengar.
Nu rapporterar TT om en ny EU-finansierad reklamkampanj. För potäter från Grekland.
Även i Sverige har utskick av direktreklam till hushållen skett, med hjälp av EU-pengar.
”TT: I Sverige odlas ganska mycket potatis, tror du att grekiska producenter har någon chans här?
– Antagligen är det en kampanj som inte bara rullar i Sverige utan i många EU-länder, säger Michael Mann [talesman för jordbruksfrågor i EU-kommissionen].” (Norran)
(När jag skrev om tulpankampanjen föreslog jag en tulpanbojkott. Det var även vissa andra bloggar som hakade på.
Jag tror personligen att den idén har potential, men efter visst övervägande valde jag att inte lägga ner tid på att sprida bojkotten. Nu när EU-valet närmar sig finns trots allt viktigarefrågor att koncentrera sig på.)
Fredrick Federleysvek de förhoppningar som många satt till honom om att rösta nej, istället satte han sitt hopp till de förändringar av FRA-lagen som utlovades.
”Under flera dagar har vi diskuterat intensivt med regeringen, våra syskon i Alliansen, mellan ledamöter och i gruppen. [...] Rättssäkerheten behöver stärkas, avgränsningen bli tydligare, tillståndsgivande skiljas från själva FRA osv.
I går nådde vi fram i dessa och flera frågor.”
Han skröt om att han varit med att kräva:
* En precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas.
* En precisering av hur tillämpningen av tillståndsgivningen (inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) ska ske.
* En precisering av hur förstöring av uppgifter ska ske.
* Att regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen.
* Att regeringen ska redovisa i kontrollstation 2011.
Han skrev:
”Tillsammans har vi lyft frågan långt och vi kommer att driva den vidare.”
Och:
”Ord som förrädare och svikare biter inte i dag.”
Även:
”Därmed känns det som att vi har hanterat vårt ansvar på ett korrekt sätt. Nu fortsätter arbetet.”
Nu visar det sig att statsminister Fredrik Reinfeldt kanske struntar i överenskommelserna. Hur reagerar lille Federley då? Kommer han att ”driva” frågan ”vidare”? Kommer han att ”fortsätta arbetet”?
”Från och med nu skriver jag icke en rad mer om FRA. Inte ens om det skulle vara så att regeringens slutförslag skulle visa sig bryta mot de punkter jag och Annie ville ha från början och som vi fick med.” (3 Mars)
Han skyller på oartiga bloggare. Plötsligt är de politiska förslag som han skrutit om att han fått igenom, inte så viktiga längre. Hans ideologi, hans politiska idéer och den plattform han gått till val på är inte lika viktiga som hans sårade ego.
Egentligen är han livrädd! Rädd för att statsministern kör över det lilla som Federley åstadkom och att han därmed hamnar med baken bar inför hela Sverige.
Aldrig förr har ord som ”svikare” och ”förrädare” bitit så bra!
Jag skrev ett (antagligen alltför) syrligt e-postbrev till de journalister som står bakom DN:s ”avslöjande” att PR-byrårer låg bakom FRA-protesterna.
En av journalisterna var Ewa Stenberg, som svarat på mitt e-postbrev:
Från: ewa.stenberg@dn.se
Skickat: den 1 mars 2009 18:44:53
Bäste Torbjörn
Vi har inte lurat dig.
Erik Lakomaa säger, och det finns på band, att han betalat Hax för fler timmas arbete än han utfört och låtit honom lägga arbeten åt sidan för att arbeta med FRA-frågan.
Vi står för det vi skrivit.
Vänliga hälsningar,
Ewa
Heder åt henne att hon svarar!
Dock anser jag fortfarande att DN verkligen ansträngt sig för att göra en höna av en fjäder. Man måste ha mer substans att komma med om man ska göra ett ”scoop”.
Nu urskiljer jag dock en ganska tydlig konfliktlinje:
”Under våren och sommaren lade han [Henrik Alexandersson] ned motsvarande en halvtid på FRA-frågan. Hans intensiva opinionsbildning avlönades delvis av pr-konsulten Erik Lakomaa.” (DN)
”Ja, den tid jag har lagt på att bekämpa FRA motsvarar i stort sett en halvtid. Den uppskattningen har jag själv gjort när DN har frågat om saken. Däremot vill jag invända mot att artikeln kan ge intryck av att jag har haft betalt för att göra detta. Allt mitt arbete har skett helt oavlönat och jag har inte tagit emot några pengar för att vara emot FRA.” (HAX)
Vem glider på sanningen? Gör HAX det?
Även jag har dock ett avslöjande att komma med: Både Ewa Stenberg och Ingrid Carlberg fick betalt för att göra sitt reportage!
DN har just avslöjat att FRA-motståndet egentligen var en enda stor konspiration.
Vem som ligger bakom är oklart, men NÅGON har lagt ut enorma summor på att anlita PR-byråer, bloggare, demonstranter, debattartikelförfattare, politiker etc. – allt i syfte att stoppa den jättemysiga FRA-lagen. En lag som annars skulle ha blivit ofantligt jättemycket omtyckt!
Att en konspiration ligger bakom är dock ingen nyhet för oss världsvana konspirationsteoretiker. En konspiration ligger nämligen bakom ALLT!
(Om din favoritkonspiratör inte finns med i diagrammet nedan, så sätt in honom/henne var som helst.)
DEN UNIVERSELLA KONSPIRATIONEN MOT ALLTING
Bloggosfärens reaktioner på DN:s ”avslöjande” är blandade.
Vissa köper historien rakt av, andra erkänner åtminstone att det är viktigt att bloggosfären granskas, en del tror att DN ingår i en konspiration (sätt in DN på lämplig plats ovan!), somliga är besvikna över vad de uppfattar som usel journalistik och slutligen finns de som verkar mest besvikna över att de inte har fått vara med i den hemliga konspirationen.
Är det detta som kallas för en bloggbävning? Välj och vraka.
Update: Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på sin blogg att regeringen inte haft hjälp av någon PR-firma i FRA-frågan. Det kan ju förklara en hel del…
Publicerat av infallsvinkel 
