infallsvinkel har flyttat

Bloggen infallsvinkel har flyttat till egen domän, och återfinns nu på adressen infallsvinkel.se.

Uppdatera bokmärken, rss-läsare, politometrar och andra hyper-, sub- och & metareferenser.

Den här bloggen kommer dock att ligga kvar på nätet som ett arkiv, av respekt för gamla länkar.

Revolution 2.0

Jag tror inte att bilden från Egypten behöver några kommentarer.

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg.

(Bilden är kidnappad från AP.)

Ge synpunkter på förslaget till sakpolitiskt dokument

Jag har föreslagit att Piratpartiet ska anta ett sakpolitiskt dokument. Detta förslag har fått enormt positivt gensvar från många engagerade medlemmar, och även från ledamöter av partistyrelsen.

Avsikten med förslaget är:

1) Att definiera vilka sakpolitiska ställningstaganden partiet redan har antagit. Det handlar om att lägga en nödvändig grund att stå på inför framtiden, så att vi alla är överrens om vilken sakpolitisk utgångspunkt som gäller (som sedan kan utvecklas, kompletteras eller frångås).

2) Säkerställa att vi har en process som ger medlemmarna inflytande över hur partiets sakpolitiska ställningstaganden utvecklas.

3) Finna en process för medlemsinflytande, som inte ”bakbinder” styrelsen från att göra sakpolitiska utspel. Processen bör kräva/möjliggöra för styrelsen att söka medlemmarnas stöd, dvs. att (åtminstone i efterhand) förankra sakpolitiska ställningstaganden.

Initiativ till förändringar av det sakpolitiska dokumentet kan således komma både från enskilda medlemmar och från styrelsen.

Läs mitt ursprungsförslag och diskussionen i kommentarsfältet här: Sakpolitiskt dokument för Piratpartiet – VARSÅGODA!

Detta förslag kommer att behandlas på partiets styrelsemöte nu i helgen.

Därför efterfrågas dina synpunkter. Logga in och delta i diskussionen i denna forumstråd, där hela styrelsemötets agenda kan diskuteras.

Att uttrycka sin åsikt till PayPal

Det är sällan jag blir riktigt arg.

Och jag vet att man inte ska blogga när man är arg.

Men följande har alltså hänt:

I samarbete med några av världen största massmedier, El País, Le Monde, New York Times, The Guardian och Der Spiegel, har Wikileaks publicerat hemliga amerikanska dokument.

Dessa dokument innehåller information av enormt allmänintresse. Därför toppar det nyhetsrapporteringen över hela världen.

Att kunna ge information till massmedia är en grundbult i ett välfungerande demokratiskt samhälle.

Det förhindrar korruption hos makthavare, det ställer demokratiskt valda ledare till ansvar.

Skyddet för visselblåsare, källskyddet, är det blod som syresätter den grävande journalistiken.

Naturligtvis blir USA:s regering oerhört arga, av flera lättförståeliga skäl. Läckan vingklipper den amerikanska diplomatin – ingen vågar längre tala med USA eftersom tilliten till landets förmåga att hemlighålla uppgifter har skadats.

Det är oerhört genant för USA, att de haft så usel IT-säkerhet kring så känsliga uppgifter.

Att USA därmed skulle fördöma Wikileaks är väl förståeligt. Men nu har det gått något så otroligt över gränsen…

Plötsligt sänker sig hela västvärlden ner till diktaturländernas nivå. Man gör allt man kan för att angripa en journalistisk verksamhet, därför att den har avslöjat makthavare med byxorna nere.

Det är klart att kejsaren inte gillar pojken som ropar: ”Kungen har ju inga kläder på sig” i H.C. Andersens saga. Men det som händer just nu är något annat. Det är som om kungen skulle ha ryckt upp en k-pist och försökt peppra pojken till dess att endast blodiga slamsor återstår.

”Organisationen Reportrar utan gränser fördömer cyberattackerna och de politiska påtryckningarna mot Wikileaks. Man säger sig vara chockad över att länder som Frankrike och USA agerar på liknande sätt som Kina.” (Dagens Nyheter.)

Det pågår ett cyberkrig mot Wikileaks, där amerikanska regeringen försöker få siten nedstängd från Internet – och detta rentav fastän den inte är brottslig.

”Reportrar utan gränser kan bara fördöma denna beslutsamhet att hetsa mot Assange och upprepar sin övertygelse att Wikileaks har rätt enligt den amerikanska konstitutionen att publicera dessa dokument”.

Tekniskt kunniga människor över hela världen hjälper just nu Wikileaks att finnas kvar på Internet.

Vad kan då vi göra, vi som inte har tekniska kunskaper nog för att ”spegla” Wikileaks hemsida?

Det pågår även en attack mot Wikileaks finanser, vilket medfört att PayPal stängt ned möjligheten att donera pengar till sajten.

En sak vi kan göra för att stödja Wikileaks är naturligtvis att skänka pengar via kreditkort, vilket man enkelt kan göra på denna sida. (Ännu så länge.)

En annan möjlighet är att vi faktiskt uttrycker vår åsikt direkt till PayPal. Att vi ser till att de får det riktigt, riktigt hett om fötterna.

Det är inte ok att PayPal gett efter för påtryckningar att försöka tysta obekväm journalistik.

En första sak är självfallet att vi avslutar våra PayPal-konton. Alternativet är Payson. Att aldrig, aldrig, aldrig använda PayPal när vi gör affärer online.

En annan sak är att uttrycka åsikten mer direkt till PayPal. Jag tycker att det vore mycket lämpligt att göra detta.

Telefonnumret till PayPals kundtjänst i Irland är 00 353 1 436 9111.

Men vi är ju svenskar, och vi vill protestera mot PayPal i Sverige, eller hur?

Nu är det ju inte bara hemliga diplomatrapporter som finns på Internet, utan även en hel del ytterligare information.

T.ex. kan man se på ratsit.se att PayPal representeras i Sverige av vice VD Tomas Nörgaard på den svenska filialen.

Tomas Nörgaard har en bakgrund hos bl.a. Google.

Tomas Nörgaard kan man hitta igen på Eniro.

Han nås på följande telefonnummer:

08-464 84 09
070-817 52 80
073-404 16 60
073-686 26 11

Ring honom gärna och förklara din åsikt!

Ett alternativ är att sända ett vykort till honom:

Tomas Nörgaard
Bellmanskällevägen 5
12940 HÄGERSTEN

Observera att jag bestämt tar avstånd från varje form av trakasserier. Det enda jag önskar är att vi som är/varit PayPals kunder har verklig möjlighet att nå fram till en ansvarig person på företaget, för att framföra vår åsikt.

(Det är värt att lägga märke till att flera olika företag där Tomas Nörgaard är styrelseledamot eller ägare, har hans hemadress som företagsadress. Nörgaards hemadress är således också att räkna som en kontorsadress.)

Det får vanligtvis bättre effekt att framföra sina åsikter direkt till en ansvarig person, än till någon stackare på ett företags kundtjänst.

Jag vill gärna framföra min frustration.

Gör det du också!

Att bringa ordning och reda i Piratpartiet

Vi har en lång väg att gå för att bringa ordning och reda i vårt parti.

Jag tycker att Klaras analys är på pricken, när hon skriver om hur många olika grupper det finns inom vårt parti, som alla har en egen bild av partiet.

I vårt parti finns alla sorters människor, som har kommit tillsammans för att föra en gemensam kampanj.

Piratpartiet är en kampanjorganisation. Och vår kampanj inför Europaparlamentsvalet gick ju bra.

Kampanjen Riksdagsvalet 2010 misslyckades däremot.

Problemet med kampanjorganisationer är att de vanligtvis upplöser sig själva efter att kampanjen är över. Särskilt om kampanjen slutar i ett nederlag – då faller kampanjorganisationer samman i interna stridigheter.

Till skillnad från föreningar, eller partier, som kan driva olika kampanjer vid olika tillfällen och med olika framgång – men som har stabila grundstrukturer att utgå från.

Vi behöver fasta ramar för vår verksamhet. Enbart på det sättet kan vår energi kanaliseras till meningsfull aktivitet.

Vi behöver förstå skillnaden mellan struktur och diktatur.

I en diktatur hålls fotfolket så ostrukturerat som möjligt (ungefär som den röra som fotfolket i PP befinner sig i just nu), vilket lämnar obegränsat med utrymme för ledarna att toppstyra. Och de måste toppstyra, eftersom det inte finns någon struktur.

I en demokrati finns däremot extremt fasta spelregler.

På ett möte är det ordförande som fördelar ordet, resten ska hålla käft och annars blir de avvisade. Men just dessa regler gör det möjligt för var och en att få sin del av inflytandet, att få yttra sig medan andra bara sitter tysta och lyssnar.

Vi behöver även förstå skillnaden mellan upplevt inflytande och reellt inflytande.

Låt mig exemplifiera (det är bara ett exempel):

Om man säger till en grupp pirater (Amanda, Lasse, Gustav, Maria och Elin): ”Gör vad som helst som är bra!” – då kanske nåt bra blir gjort.

Men väldigt mycket energi kommer att gå åt till käbbel, att någon går och fiskar och att tre personer börjar skjuta på varandra för att de inte kan enas om ett skiljetecken i en viss padda.

Det upplevda inflytandet är totalt, de får ju göra vad som helst. Det reella inflytandet är minimalt.

Om man istället säger till samma grupp pirater:

”Amanda är ansvarig för att utveckla partiets flyktingpolitik. Som medhjälpare har hon Lasse, Gustav, Maria och Elin. Dessa fem piraters enda uppgift denna månad är att skriva ihop ett utkast till flyktingpolitiskt förslag. Amanda har utslagsrösten om de inte kan enas. V.v. presentera sedan förslaget för partiets medlemmar, för omröstning.”

Det upplevda inflytandet är kanske inte särskilt stort. De har fått väldigt begränsande ramar för sin verksamhet. Men det reella inflytandet är gigantiskt, eftersom deras arbete kan ligga till grund för hela partiets ställningstagande i flyktingfrågor.

Jag är övertygad om att Piratpartiet kommer att klara av övergången från kampanjorganisation till politiskt parti. Men det kräver att vi alla vågar släppa fram ledare inom partiet.

Är partiledningen redo för detta, även om de tappar i kontroll? Är vi alla redo för det?

Datalagring i praktiken

Teledatalagring – smaka på ordet!

Fattar vi ens vilken radikal idé det är?

Vad betyder egentligen ”datalagring” i praktiken?

Tänk dig att alla som sänder vanliga brev till varandra tvingas att registrera detta.

Datalagring!

Det vore ju bra för polisen att kunna spåra vilka som har varit i brevkontakt med varandra och var de befunnit sig.

16 juni kl. 15:02: Linda Danielsson skickar ett vykort (från Postens brevlåda på Storgatan i Norrköping) till Sixten Svensson (Laxstigen 13 i Haparanda).

17 juni kl. 11:03: Linda Danielsson skickar (från Postens brevlåda på Storgatan i Norrköping) ett brev till Anonyma Alkoholister i Norrköping.

19 juni kl. 11:09: Linda Danielsson skickar (från Postens brevlåda på Laxstigen i Haparanda) ett brev till Sexbutiken AB.

23 juni kl. 10:13: Sixten Svensson mottog (Laxstigen 13 i Haparanda) ett paket från Sexbutiken AB.

25 juni kl. 14:04: Linda Danielsson skickar (från Postens brevlåda på Laxstigen i Haparanda) ett brev till Socialdemokraternas kansli i Norrköping.

Vad betyder ovanstående? Vilken intrig är det som utspelar sig?

Datalagring kan sannerligen sätta fantasin i rullning… hos såväl allmänheten som hos poliser, rättsväsende, massmedia och politiker. Men vill vi verkligen att folk ska fantisera om oss?

Hur kommer det sig att politikerna vill kränka integriteten på de områden där den tekniska utvecklingen har möjliggjort detta, när de aldrig skulle våga sig på sådana kränkningar inom andra områden?

Bara för att de tekniska möjligheterna finns, är det inte rätt att utnyttja dem.

Jag kan faktiskt inte fatta att vi befinner oss här.

Politikerna vill på allvar införa en annan frihetsnivå när det gäller ny teknik än vad som gäller för traditionella företeelser i samhället.

Detta trots att den nya tekniken används till just de traditionella företeelser där medborgarna under århundraden har kämpat för sina rättigheter.

(Aftonbladet, DN, SvD, Troberg, Opassande, MiNimaliteter, HAX, SVT, DN 2, IDG, Falkvinge, Troberg 2, Fredriks blogg, Full Mental Straightjacket, Intensifier, Kunskapssamhället, Lakes lakonismer, Karl Sigfrid, Camilla Lindberg, Anders Mildner, Fredriks blogg del 2, Scaber Nestor, Sysadminbloggen, Rejdnell, Jerlerup, SvD 2, TV4, Svensk Myndighetskontroll, Maria Abrahamsson, Klara, teirdez, Ravenna, Lars-Erick, Anne Kekki, Emil Isberg, Farmor Gun, Magnihasa, Isak Gerson, Integritet och Frihet, Full Mental Straightjacket 2.)

Sakpolitiskt dokument för Piratpartiet – VARSÅGODA!

För en tid sedan drog jag igång ett projekt under slagordet ”Bredda partiet”.

Vi är nämligen några i partiet som anser att en utveckling av partiprogrammet, och av partiets arbetsformer, är den enda vägen framåt efter den svidande valförlusten.

En infallsvinkel på detta är att beskriva vår politik utifrån traditionella politikområden. (Långt ifrån tillräckligt antal väljare insåg hur informationspolitiken påverkar hela spektrumet av samhällsfrågor.)

Avsikten är inte att ”hitta på” åsikter inom olika politiska ämnesområden. Istället handlar det om att beskriva den redan etablerade politik som partiet står för. Men att beskriva den i traditionella termer.

Det handlar också om att partiets sakpolitiska ställningstaganden behöver utvecklas under stabila, förankrade och demokratiska arbetsformer.

Partiet ska naturligtvis behålla sitt ideologiska fokus, men måste även skapa förutsättningar för att tillämpa den informationspolitiska utgångspunkten på fler konkreta sakfrågor.

Detta är en förutsättning för en organisk utveckling av partiets politik, som vice partiledare Anna Troberg uppmuntrar till.

I arbetet med projektet som jag initierade har det visat sig att det finns ett behov av att definiera exakt vilka sakpolitiska ställningstaganden partiet faktiskt redan har antagit – i förhållande till de traditionella politikområdena.

En annan sida av samma problem är att partiet inte har någon etablerad process för att beskriva och utveckla sakpolitiken. Ung Pirats ordförande Stefan Flod har riktat uppmärksamheten mot detta och föreslagit införandet av ett sakpolitiskt dokument.

Och eftersom jag är en extremt konstig människa, som tycker om att lägga ner timmar av arbete på saker som engagerar mig, så har jag formaterat om de tre valmanifesten till just ett sådant dokument.

Min förhoppning är att detta dokument kan antas officiellt av partiet.

Så att vi har en grund att stå på.

Låt mig betona två (eller en) saker:
1) De sakpolitiska ställningstagandena är redan antagna av partiet, eftersom samtliga frågor redan finns i de tre valmanifest som partiet gick till val på.

2) Samma sak igen: Det sakpolitiska dokumentet innehåller alltså inga som helst nyheter.

Jag har verkligen ansträngt mig till gränsen av min kapacitet för att det sakpolitiska dokumentet ska vara troget gentemot våra antagna valmanifest.

Samtidigt är det så att språket i valmanifesten emellanåt är ganska… hrm… bristfälligt. När jag jobbat med dokumentet har jag inte kunnat låta bli att rätta en del otroligt konstiga meningsbyggnader (och även inte så få rena grammatiska felaktigheter). Jag vill dock poängtera att även om jag förbättrat språket har jag ansträngt mig till det yttersta för att inte förändra innehållet på något sätt.

Så allt finns med och inget nytt har tillkommit.

Sammanlagt rör dig sig om 115 konkreta sakpolitiska förslag. (Jag måste erkänna att jag själv tycker att det är otroligt spännande att ha gjort denna sammanställning.)

Jag tror även att det finns en poäng med att tydligt skriva ut att partiet inte har någon antagen sakpolitik inom vissa områden. Om inte annat för att jag tror att en del medlemmar har en felaktig bild av detta.

Jag är medveten om att dokumentet har sina brister. Det är inte heller någon slutgiltig produkt (varsågod svärmen). Det är snarast ett mycket allvarligt menat utkast. Jag kan även ha begått misstag i all hast, som jag inte själv upptäckt.

Här är en padda för att fila på formuleringar, eller komma med synpunkter: piratepad.net/pp-sakpolitiskt-dokument

Men kom ihåg att det inte går att skapa ett dokument utan brister, när även de tre underliggande valmanifesten har sina brister. (T.ex. gör denna nya uppställning det särskilt tydligt när vi bara har formulerat floskler inom något område, men saknar verkliga sakpolitiska förslag.)

Detta är dock fel tillfälle att försöka åtgärda eventuella problem med våra sakpolitiska ställningstaganden. Det får vi göra senare. Det är oerhört viktigt att version 1.0 av detta dokument säger exakt samma sak som våra redan antagna valmanifest. För att vi ska ha en grund att stå på.

Så… Tam, tam, taram! Varsågoda:

Dokumentet finns som pdf-fil här.

En dramatisk väg framåt för Piratpartiet

Vi är några i partiet som anser att en breddning av partiprogrammet – till traditionella politikområden – är den enda möjliga vägen framåt.

Det handlar inte om att ”hitta på” åsikter i olika politiska sakfrågor, istället handlar det om att beskriva den redan etablerade (och under ständig utveckling) piratpolitik som partiet står för. Men att beskriva den i traditionella termer.

En förebild är det dokument som Feministiskt initiativ publicerat: För en feministisk politik

En annan utgångspunkt är Sverigedemokraterna, som i god tid innan valet tillsatte ett dussin sakpolitiska utskott, med den uttalade ambitionen att applicera partiets politik på fler av de traditionella politikområdena.

Eftersom vårt parti är en sprudlande och smått kaosartad kampanjorganisation, är det svårt att hitta fungerande strukturer för långsiktigt arbete kring (icke-akuta) sakfrågor. Debaclet i fråga om sjökorten belyser detta.

Därför kommer här ett ”trepiratersinitiativ” för att säkerställa en sådan struktur.

Här är plattformen: http://piratepad.net/breddapartiet

Så här är arbetsgången:

1) Brainstorma vilt. Samla såväl piratlänkar som externa länkar. Försök att formulera åtminstone 10-20 sakpolitiska förslag i varje politikområde. Sug framförallt in kunskap från organisationer som har lång erfarenhet kring frågorna, samt från de texter partiet redan publicerat.

2) Spräng ut varje politikområde till en arbetsgrupp, med en samordnare och tre till fyra medlemmar. (Detta behöver vara personer av typen mycket prat och mycket verkstad, samt med förmåga att formulera sig väl i skrift.) Arbetsgruppen jobbar mot en fastlagd deadline och med regelbundna schemalagda möten.

3) Arbetsgruppen presenterar sitt textförslag, och tar därefter emot såväl hyllningar, relevanta kritiska anmärkningar samt trollens ursinne.

4) Arbetsgruppen reviderar sin text, mot deadline.

5) Förslaget presenteras för partiets medlemmar (ev. i form av en motion) och antas eller avslås via omröstning.

En väg framåt?

Det finns ganska många inom partiet som är intresserade av att prata om hur vi eventuellt kan gå vidare. Prata om vilka ramar detta ska ha. Prata om processerna för eventuella framtida möjliga upplägg av projekt. etc. etc. etc.

Jag tror snarare att poängen är att köra hårt och se till att nå kritisk massa. Jag vet inget annat sätt att genomföra detta på än att helt enkelt börja. Det är så mycket snack om vad som måste göras. Bättre att göra det.

Och kom ihåg att detta alltså är ett organiskt framväxt medlemsinitiativ. Det är fråga om att formulera förslag, inte att styra och ställa, ta över partiet, skriva någon på näsan eller att förhålla sig på något vis gentemot partiledningen eller partistyrelsen.

Detta initiativ är delvis inspirerat av Anna Trobergs blogginlägg: En öppen och organisk utveckling av Piratpartiets politik. Men initiativet är taget av oss som vill testa att köra, istället för att för evigt diskutera formerna för hur man ska köra.

Alltså: http://piratepad.net/breddapartiet

Kommentera gärna initiativet i kommentarsfältet nedan!
(Om du stödjer initiativet, men inte orkar skriva något – skriv gärna ”+1″. Det är till hjälp för oss att veta om vi har stöd eller inte.)

Och hjälp gärna till i paddan!

Jag har röstat…

…och jag behövde bara ett enda skäl för att bestämma mig för vilket parti det skulle bli.

Nämligen detta skäl.

Kritik mot massmedias rapportering om Piratpartiet

Svenska Dagbladet har lagt ut en Snackometer – en möjlighet att se en graf över vilka politiska partier som omnämns på nätet, vilka det ”snackas” om.

Idag har det snackats mest om Piratpartiet. Likadant i förrgår och i förrförrförrgår.

Även sett på månadsbasis ligger Piratpartiet väldigt högt, som ”snackis”.

(Klicka på bilderna för ”snyggare” bilder.)

Piratpartiet gör utspel på utspel…. Det gäller Wikileaks, det gäller The Pirate Bay – båda två är internationella jättefenomen.

Jag är personligen säker på att Piratpartiets opinionssiffror skulle skjuta i höjden, om partiet bara började särredovisas i opinionsmätningarna.

I all välmening vill jag nog rikta lite kritik mot massmedia.

Vårt demokratiska system (som tredje statsmakten förväntas slå vakt om) handlar inte bara om de etablerade partierna, om riksdagspartierna.

Demokrati handlar precis lika mycket om nya politiska rörelser och gräsrotsaktivism. Det är inte precis snyggt att Piratpartiet omtalas mer i utländsk press än i inhemsk.

Så här ser det ut på en snabbsökning på Google News:

Utländsk press:

Svensk press:

(Klicka på bilderna för ”snyggare” bilder.)

Visserligen är ”världen” större än Sverige, men det förklarar absolut inte hela attitydskillnaden. (T. ex. att många svenska tidningar nöjde sig med att pliktskyldigt publicera ett färdigt TT-meddelande, om en internationell jättenyhet.)

Att ”hålla nere” de politiska utmanarna genom att inte särredovisa deras opinionssiffror eller rapportera om politiska utspel, är inte detsamma som att slå vakt om vår demokrati. Snarare tvärtom.

Det finns ingen ”regel” som säger att politiska partier måste ligga vid 4 %-strecket i en opinionsundersökning för att få särredovisas av massmedia.

4 % är gränsen för riksdagsinträde, inte för när det blir ”legitimt” för opinionsinstitut och nyhetsmedier att särredovisa ett politiskt parti.

Att välja att inte särredovisa är ett aktivt val, som får till direkt konsekvens att väljarna ges sämre information om de politiska alternativen.

Så: Våga särredovisa även småpartierna.

Jag skäms över Sverige

I Sverige har vi länge levt i vår egen lilla bubbla. Vi har inbillat oss att det är OK att göra avkall på grundläggande rättsprinciper om moralpaniken slår till.

Inte behöver man behandla en misstänkt som oskyldig till dess att brott har bevisats... Nog kan man väl få skicka ett litet lila kuvert till misstänkta sexbrottslingar... Nog kan man hålla rättegångar utan vare sig vittnen eller den tilltalade… Kanske bättre att strunta i rättegångar överhuvudtaget… Nog borde man väl kunna bugga personer, vare sig de är misstänkta för brott eller inte... Och det vore väl toppen att avlyssna alla svenskars e-post och internetkommunikationer... Vad praktiskt det vore att logga var alla som har mobiltelefon befinner sig och sedan spara den informationen... Vi låter politiskt tillsatta nämndemän utan juridisk skolning döma i domstolarna... Vi kan strunta lite i grundlagen... Nog kan man väl förbjuda mangaserier... Och spärra alla äckliga homosexporrsajter på nätet… Och ge privata företag större befogenheter än polisen... För barnens skull... För att vi alla vill vara med i facebookgruppen: ”Vi som inte gillar terrorister och pedofiler”... Är man misstänkt för våldtäkt är det väl automatiskt ett ”sannolikt skäl” att man är skyldig, vare sig det finns bevis eller inte...

Vadå ”sluttande plan”?

Sedan råkar vi behandla en utländsk ”kändis” på samma vis… och plopp så spricker den bubblan. (Se videon ovan.)

Stoppa Beatrice Ask och Thomas Bodström.

Rösta Pirat!

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Med tanke på att Maud Olofsson gått ut offentligt i Svenska Dagbladet med att centern inte längre tänker stå upp för den personliga integriteten, kan det vara lämpligt att påminna om mitt blogginlägg:

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Naturligtvis gäller samma argument även för liberaler inom folkpartiet och moderaterna.

Se gärna även mitt blogginlägg:

Därför borde miljöpartister rösta på Piratpartiet.

Här nedan följer en liten bloggvägg. Är det detta som kallas för bloggbävning?

Ett så totalt skamlöst utspel ifrån Olofssons sida får hela bloggosfären att löpa amok; såväl centerpartister, folkpartister som pirater skriver som galningar. Jag har dock inte sett ett enda blogginlägg, inte ens från centerpartister, som försvarar centerns nya ”vi skiter i integriteten”-linje.

…och ett förslag:

Är det kanske dags för en aktion? Vad sägs om en demonstration på Sergels torg där centerns öppenhetsmanifest från 2006 bränns i ett stort bål (liknande ett bokbål). Det är ju papper som inte ens är värda trycksvärtan. Kanske det vore något för Ung Pirat?

Och naturligtvis kan man bjuda in centerpartister att delta, för att slänga sitt exemplar av öppenhetsmanifestet på brasan, om de vill.

Ur öppenhetsmanifestet:

”Detta öppenhetsmanifest är ett uttryck för vår dröm om ett varmt och öppet samhälle. Det är själva grunden för att vi som individer ska känna oss fria och kunna utvecklas som människor.

Vi känner en stor oro inför flera tendenser i Sverige och Europa de senaste åren.

Vårt land har traditionellt varit ett mycket öppet, liberalt och tolerant land.

Tyvärr håller det nu på att vändas till sin motsats: politiker och debattörer har under några års tid tagit händelser i omvärlden till intäkt för att minska medborgarnas frihet och rätt till integritet. 11 september blev starten, inte bara för en berättigad kamp mot fundamentalism och terrorism, utan också för ökad övervakning av oskyldiga medborgare.”

Under rubriken ”Hoten mot öppenheten” fanns följande text:

”Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle.

Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna.

Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt.”

Kolla gärna in mitt blogginlägg:

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

2022 ftw! All your base are belong to us!

Jag skriver idag en vision på 2022.nu.

2022.nu är ett enastående initiativ av Jimmy Callin; syftet är att visa upp piratidéer som exploderar av framtidstro och positiva visioner.

Texterna ska tydliggöra att Piratpartiet inte enbart består av motvalskärringar som bara ogillar FRA-lagen och IPRED-lagen.

Min upplevelse är att initiativet har gett ett fantastiskt resultat. Jag kan bara tala för mig själv, men att få dessa färgsprakande framtidsidéer i liveflödet varje dag har hjälpt mig att vara på gott humör. Och fyllt mig med framtidstro.

På 2022.nu skriver jag idag en ”tillbakablick” från år 2022 om hur ”kulturskapare” av olika kategorier försörjer sig: Kulturskapande i praktiken.

(Kolla gärna länkarna i 2022-inlägget. I en del av dem har jag dolt lite skämt… Den som hittar roligheterna vinner kanske en stekpanna… :-)

Läs gärna. Och kommentera gärna.

Rick Falkvinge är min idol

2006 var han bindgalen nog att våga starta ett nytt politiskt parti i Sverige. Och knappt utan några egentliga resurser att lägga på projektet. Vem som helst skulle ha dömt ut det, särskilt efter att partiet bara fått 0,6 % i riksdagsvalet 2006.

Bindgalen. Eller visionär.

Falkvinge hade förstått sprängkraften i de informationspolitiska frågorna långt innan de flesta andra. Främst gällde det fildelningen – att en hel generation fått nya perspektiv på frågan om upphovsrätt. Att den digitala revolutionen skulle leda till bestående samhällsförändringar.

Idag är detta självklart.

Vi minns första akten i spectrial om The Pirate Bay. Jag var en av de som satt klistrade vid Sveriges Radios livesändning från rättegången. Wikileaks är ett ständigt återkommande tema på nyheterna. Vi har fått integritetskränkande lagar och lagförslag som FRA-lagen och datalagringsdirektivet. Vi har ACTA, SWIFT, SMILE29, IPRED och jag vet snart inte hur många kryptiska förkortningar och omskrivningar.

Vi skulle inte ha haft något organiserat motstånd mot dessa angrepp på vårt demokratiska system, om det inte hade varit för Rick Falkvinge.

Jag ska berätta en hemlighet. Innan EU-valet 2009 hade jag skrivit ett färdigt blogginlägg under temat: Därför kom vi inte in i Europaparlamentet.

Jag trodde inte att en sådan ad-hocrati som Piratpartiet, med sådant internt kaos vad gäller organisation och arbete, kunde klara biffen. Men jag hade fullständigt fel; Piratpartiet är något nytt i svensk politik. Och vilket enastående arbete har inte gjorts i Europaparlamentet!

(Naturligtvis vore lite mer struktur inte att förakta, men partiet har en fenomenal förmåga att explodera som okontrollerbar kampanjmaskin – en energi som inte liknar något man kan åstadkomma genom traditionellt organisationsarbete. Partiet är som Internet. Ibland hatar man det och ibland älskar man det.)

Falkvinge kan göra folk nervösa, eftersom han är så totalt orädd. Nästintill dödsföraktande. Ad-hocratin inom partiet gör det inte heller enkelt att förankra sakpolitiska frågor. Men de etablerade politiska partierna har å andra sidan fullständigt missat sprängkraften i de informationspolitiska frågorna. De bråkar kring skattesatser samtidigt som vårt samhälle genomgår en av de största samhällsomvälvningarna sedan industrialiseringen och urbaniseringen.

Men en man gjorde det som krävdes. Och startade ett parti.

Det är sannerligen inte första gången det blåser kring Piratpartiet.

Nu kommer jag in på frågan om barnporr.

De avskyvärda vidriga övergreppen mot försvarslösa barn, våldtäkter och tortyr, som ligger bakom producerandet av barnporr kan få vem som helst att se rött och tappa fattningen.

Precis som en stor del av världen tappade fattningen efter det besinningslösa dödandet av civila i elfte september-attentaten.

Rick Falkvinge är min hjälte. Själv skulle jag aldrig ha vågat peta i en sådan fråga som den svenska barnporrlagstiftningen.

Moralpanik blir resultatet, även om man står på barnens sida. (En del av de som läser de förbjudna Mangaserierna är väl förresten svenska barn. Fast de är väl pedofiler allihopa.)

Men tycker ni inte att våra politiska motståndare har… ehrm… kommit av sig lite i moralpaniken?

Det råkar nämligen vara så att de vet att Piratpartiet har rätt.

Piratpartiet är det enda parti i Sverige som vågar peka på uppenbara orimligheter i Sveriges lagstiftning mot barnporr. (En lagstiftning som samtliga av de etablerade partierna idiotiskt nog slutit upp bakom. Nu tiger de som muren, livrädda.)

Allt fler tunga debattörer sluter upp bakom Rick Falkvinge. Han får även stöd på dagstidningars ledarsidor!! (Något vi bara kunde drömma om för några veckor sedan.)

Nerikes Allehanda skriver:

Tecknade bilder som har barnpornografiska inslag bör inte heller vara förbjudna – hur osmakliga de än ter sig. [...]

Uttalandet av Rick Falkvinge om en generell legalisering av innehav av barnporr må ha varit klumpigt och ogenomtänkt. Men Piratpartiet behövs som en nyanserande röst i en fråga som rör gränserna för vår yttrandefrihet.

Journalistförbundets ordförande vill att dagens förbud mot att inneha barnporr fullständigt ska rivas upp. Hon går alltså exakt på Falkvinges linje, längre ut på den hala isen än de flesta inom vårt parti vågar sig.

Piratpartiets ordförande Rickard Falkvinge får stöd från Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén för hans kritiserade uttalande om barnpornografilagen.

- Barnporrlagen är olycklig. I domen om innehav av manga-serier ser vi exempel på att den leder till ren censur, säger hon.

Är journalistförbundets ordförande en pedofil? Hatar hon barn? Vill hon att barn ska våldtas?

Hon som älskar pedofiler?

Frågorna ovan är absurda. Och om frågorna är absurda att ställa om journalistförbundets ordförande, är de självfallet lika absurda att ställa om pirater.

DN-journalisten och vinnaren av Stora Journalistpriset Fredrik Strage skriver angående Piratpartiets utspel om barnporrlagarna:

Piratpartiet är, som vanligt, de enda politiker som verkar bry sig om integritetsfrågor.

Ett annat exempel från en välkänd samhällsdebattör:

Jan Myrdal: Barnporrlagen är en omoralisk absurditet
Mannen som dömts för barnporrinnehav på grund av japanska mangateckningar är det senaste av många offer för statliga morallagar. Nu måste barnporrlagen rivas upp, skriver Jan Myrdal.

Till och med den skogstokiga professorn Madeleine Leijonhufvud skriver:

Straffrättsprofessor: Barnpornografilagen bör enbart omfatta dokumenterade övergrepp på barn. Jag delar Piratpartiets krav på att serieteckningar inte bör vara barnpornografibrott.

Expressens ledarsida kopplar ihop Sveriges barnporrlagstiftning med SMILE29 och skriver om moralpanik.

Moderaten Maria Abramhamsson går till hårt angrepp mot lagstiftningen och frågar: ”- Hjälp, vart tog rättsstaten vägen?” apropå justitieminister Asks inställning.

(Just nu hittar jag inte igen länken till svt:s nyhetsmorgon där i princip alla debattörer stödde Piratpartiets syn.)

Kolla gärna in facebookgruppen: Stop comics censorship in Sweden!

Som ett litet sidospår till höger vill jag även rekommendera några utomordentliga blogginlägg.

Piratens dilemma

Gnaget

Barnporr helgar inte alla medel

Se de förbjudna mangabilderna

Samt Farmor Gun, samma kvinna igen och en tredje gång.

Falkvinge skrev i februari i år:

”Någon gång under 2010 kommer en skandal att detonera. Jag vet inte vilken av alla möjliga skandaler det blir; jag ser ett par stubiner brinna men vet inte vad som finns i andra änden. Jag vet inte när den kommer att brisera. Men med stor sannolikhet, så kommer en skandal av typen man-ur-huse att detonera i informationspolitiska medborgarrättsfrågor.”

Nu har den gjort det. Exploderat alltså. Och med en sådan kraft att vi knappt stått pall inom partiet.

Ingen av oss, inte ens Falkvinge, kunde nog förutse att det skulle gälla barnporr.

Jag tycker inte alls att vi ska undvika att tala om barnporr i valrörelsen, trots den chock vi alla fått pga. det stora massmediala trycket. Tvärtom: Vore det inte läge att göra nya utspel i frågan? Hela Sverige lyssnar just nu efter Piratpartiets åsikter.

Det har rests krav på Falkvinges avgång. Jag förstår inte alls. Ska vi sparka den enda person i hela Sverige som vågar resonera offentligt om att barnporrlagstiftningen bör reformeras? (Jag skulle aldrig ha vågat!) Bara för att det inte blev riktigt lyckat? Det verkar fullständigt sinnessjukt. Hur ska då någon människa någonsin våga beröra denna allvarliga och viktiga fråga igen? Kommer du att våga?

Hotet är fullständigt reellt. Barnporr-argumentet används redan för att inskränka våra demokratiska fri- och rättigheter. Inte minst SMILE29 var ett tecken på det.

Nu finns bara en väg: Framåt!

Frågan är: Vad väljer du?

Den här mannen:

Eller den här kvinnan:

Därför borde miljöpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Varför bör en miljöpartist rösta på Piratpartiet i detta års riksdagsval?

Miljöpartiet går ju mot rekordsiffror i valet. Då är det lätt att bli segeryr, om man sympatiserar med partiet.

Men intressant nog är miljöpartiets starka siffror faktiskt ett argument för MP-sympatisörer att istället rösta på Piratpartiet. När MP hur som helst kommer att vinna en stor framgång – varför inte lägga din röst så att den har verklig politisk betydelse?

En röst på Miljöpartiet är en röst för miljöfrågorna. Gott så. Miljöpartiet kommer utifrån sitt nya styrkeläge att få inflytande över miljöfrågorna.

Men samtidigt kommer partiet inte att tveka en sekund att sälja ut nät- och integritetsfrågorna. Det märks redan i partiledningens hattande kring datalagringsdirektivet.

Integritetskämpar eller miljökämpar?

Aldrig förr har vi stått inför ett sådant ödesval när det gäller den personliga integriteten.

Starka krafter vill övervaka medborgarna, både på nätet och utanför. Kanske främst av det enkla skälet att den nya tekniken möjliggjort ökad övervakning – inte för att det uppstått något behov av ökad övervakning.

Vi befinner oss på ett sluttande plan; manegen är krattad med ”goda föresatser”. Det existerar ingen konspiration – allt som behövs är politiker som tappat respekten för grundläggande demokratiska värderingar och som vill framstå som handlingskraftiga i kampen mot terrorism och barnpornografi.

Källskyddet är nedspolat i toaletten. Alla e-postmeddelanden du skickar riskerar att kopieras över till statliga datorer och automatiskt genomsökas. (För bara några år sedan skulle man ha blivit inlåst på psyket om man yttrat den förra meningen.)

Den självklara rätten för medborgarna att utbyta förtroliga meddelanden med varandra är som bortblåst.

Det finns dock ett motstånd mot denna samhällsutveckling. Ett motstånd som tar alltmer organiserade former. Vissa av miljöpartiets sympatisörer har varit snabba att anamma piratrörelsens idéer och att förstå vikten av nät- och integritetsfrågorna.

Det kan man dock inte säga om partiledningen.

Sedan länge har det funnits en spricka i Miljöpartiet. Mellan ledningen, som verkar prioritera möjligheten att få sitta i regeringen (att bli minister är ju kul), och mellan partiets gräsrötter, som framförallt prioriterar de politiska frågorna och partiets idémässiga ideal.

Det har gått så långt att ett flertal av Miljöpartiets språkrör lämnat partiet i protest mot utvecklingen. Ett exempel är Anders Nordin (MP:s språkrör i början av 90-talet) som istället valts in i Piratpartiets styrelse.

Jag tror tyvärr… Jag tror tyvärr (snyft!) att Miljöpartiets partiledning är beredda att sälja ut ALLT i nät- och integritetsfrågorna. De känner väl till att de flesta av partiets väljare inte är insatta i frågorna, och de räknar kallt med att kohandla bort dessa frågor efter valet – för att få sina åtrådda ministerposter och för att hålla Socialdemokraternas Thomas Bodström på gott humör.

Visst, innan valet kan Miljöpartiet lova guld och gröna skogar. Men partiets linje i är synnerligen svajig integritetskänsliga nätfrågor.

(Klicka gärna på bilden.)

MP tänker rösta ja till datalagringen
Miljöpartiet (och Vänsterpartiet?) röstar ja till datalagringsdirektivet

Ovanstående debackel är ju inte direkt något som Miljöpartiet vill kännas vid idag, innan valet. Men partiledningens tvehågsenhet inför nät- och integritetsfrågorna är långt ifrån ett engångsexempel.

Under den förra mandatperioden, då man stödde socialdemokraterna, gjorde man inte ett dugg för att luckra upp övervakningssamhället utan byggde vidare på det. Bland annat höll man Thomas Bodström om ryggen – när han lade fram förslaget om datalagring!

När nät- och integritetsfrågorna *hettar till* i den allmänna debatten är Miljöpartiet snabba med att sälla sig till integritetsvännerna. Då talar man om att ”riva upp Ipredlagen”, att ”avskaffa FRA-lagen” och att ”vägra datalagringsdirektivet”.

När frågorna sedan kallnar för en sekund i debatten, då tvekar man inte att lika snabbt kohandla bort frågorna i förhandlingar med socialdemokraterna.

Partiledningen har vid det här laget gett så många motstridiga signaler i nät- och integritetsfrågorna, att de för tillfället förlorat all trovärdighet.

Miljöpartiet går mot ett rekordval. Säkert delvis eftersom partiet uppfattas som en motvikt mot det politiska etablissemanget. Men tveka inte: Miljöpartiets partiledning är beredda att göra allt de kan för att sälla sig själva till etablissemanget.

Genom att lägga din röst på Piratpartiet kan du göra verklig skillnad. En sådan röst är sannerligen en spark i ändan på Miljöpartiets partiledning.

Ju större inflytande Piratpartiet får, desto mer vrids nät- och integritetspolitiken i rätt riktning. Miljöpartiets partiledning är naturligtvis redo att prioritera upp dessa frågor, om de upplever att detta är nödvändigt. Men inte annars.

Kasta inte bort din röst genom att lägga den på ett parti som ändå får starka siffror. Rösta Pirat!

Du behöver inte lämna Miljöpartiet eller sluta sympatisera med partiet. Men rösta Pirat för att ge ditt parti en känga, så att partiet tar sig samman och hittar tillbaka till rätt styrriktning. (Jag garanterar att det ger politisk effekt om opinionsmätningar visar att Miljöpartiet förlorar väljare till Piratpartiet.)

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson hade t.o.m. mage att i Ekots lördagsintervju hävda att det var Miljöpartiets linje att info om alla medborgares telefonsamtal och realtidspositioner ska lagras i sex månader. (Längre än så tror jag inte att man kan komma från en grundläggande respekt för de demokratiska principer som gör ett sådant lagförslag avskyvärt.)

Miljöpartiet behöver en spark i ändan för att på allvar ta till sig sprängkraften i nät- och integritetsfrågorna.

Faktum är att det är helt OK för miljöpartister att tillfälligtvis stödja andra partier. Sådana ställningstaganden är en del av Miljöpartiets skäl. Partiet är det enda riksdagsparti i Sverige som tillåter dubbla medlemskap.

Det är alltså fullt tillåtet för en miljöpartist att även gå med i ett annat politiskt parti. Varför inte bli både Miljöpartist och Piratpartist och sedan allvarligt fundera på vilket parti som är i störst behov av din röst i detta val?

Det kan naturligtvis hända att Piratpartiet inte når fram till riksdagen. Men varje röst på partiet är ändå oerhört värdefull!

För närvarande ligger partiet på 1,5 % i opinionsundersökningarna.

Om partiet får minst 1 % av rösterna kommer staten att automatiskt ordna valsedlar till nästa riksdagsval, vilket kan fungera som en hävstång för partiet. Det garanterar att de etablerade partierna inte vågar räkna ut Piratpartiet.

Om partiet får minst 2,5 % av rösterna får det statsbidrag på en högre nivå, vilket gör det möjligt att ha ett kansli och att organisera kampanjer. Även detta tjänar som en garant för att riksdagspartierna inte ska våga räkna bort Piratfrågorna.

Därför har din röst på Piratpartiet enorm betydelse.

Därför borde centerpartister rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet

Varför bör en centerpartist rösta på Piratpartiet i höstens riksdagsval?

Aldrig förr har vi stått inför ett sådant ödesval när det gäller den personliga integriteten.

Starka krafter vill övervaka medborgarna, både på nätet och utanför. Kanske främst av det enkla skälet att den nya tekniken möjliggjort ökad övervakning – inte för att det uppstått något behov av ökad övervakning.

Vi befinner oss på ett sluttande plan; manegen är krattad med ”goda föresatser”. Det existerar ingen konspiration – allt som behövs är politiker som tappat respekten för grundläggande demokratiska värderingar och som vill framstå som handlingskraftiga i kampen mot terrorism och barnpornografi.

Källskyddet är nedspolat i toaletten. Alla e-postmeddelanden du skriver riskerar att kopieras över till statliga datorer och automatiskt genomsökas. (För bara några år sedan skulle man ha blivit inlåst på psyket om man yttrat den förra meningen.)

Den självklara rätten för medborgarna att utbyta förtroliga meddelanden med varandra är som bortblåst.

Och allt detta för att politikerna är mer intresserade av kortsiktiga oneliners (”Vi tänker på barnen!”, ”Vi stoppar terrorister!”) än vad de är intresserade av de politiska beslutens långsiktiga samhällskonsekvenser. Och för att de inte förstår sig på den nya tekniken, utan hellre väljer penningstarka särintressens enkla, men samhällsskadliga ”lösningar”.

Centerpartiet gick till val 2006 på att öka respekten för den personliga integriteten. Med facit i hand tvingas vi konstatera att partiet vänt ryggen åt sina väljare. FRA-lagen och IPRED-lagen har trätt i kraft. Datalagringsdirektivet är omvandlat till en färdigskriven lag; alliansen bara väntar på att septembervalet ska vara överstökat innan lagförslaget kan läggas fram.

Maud Olofsson försöker hålla skenet uppe

Visst, innan valet kan Centerpartiet lova guld och gröna skogar. Men partiets linje i integritetskänsliga nätfrågor finns svart på vitt sedan partistämman 2009.

Inför valet 2006, i maj 2006, publicerade dock Centerpartiet sitt Öppenhetsmanifest. Krafttag utlovades mot den ökade övervakningen av medborgarna och mot kränkningen av medborgarnas personliga integritet.

”Detta öppenhetsmanifest är ett uttryck för vår dröm om ett varmt och öppet samhälle. Det är själva grunden för att vi som individer ska känna oss fria och kunna utvecklas som människor.

Vi känner en stor oro inför flera tendenser i Sverige och Europa de senaste åren.

Vårt land har traditionellt varit ett mycket öppet, liberalt och tolerant land.

Tyvärr håller det nu på att vändas till sin motsats: politiker och debattörer har under några års tid tagit händelser i omvärlden till intäkt för att minska medborgarnas frihet och rätt till integritet. 11 september blev starten, inte bara för en berättigad kamp mot fundamentalism och terrorism, utan också för ökad övervakning av oskyldiga medborgare.”

Under rubriken ”Hoten mot öppenheten” fanns följande text:

”Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle.

Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna.

Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt.”

Det här är ju inte direkt något som Centerpartiet vill kännas vid idag. Under den nuvarande mandatperioden har man inte luckrat upp övervakningssamhället – Bodströmsamhället – utan byggt vidare på det: ett Beatice Ask-samhälle. Maud Olofsson är sannerligen en liberal stjärna som fallit från skyn. (En porrstjärna ty kejsaren har inga kläder.)

Plötsligt talar man inte längre om ”hoten mot integriteten” eller ”ett tilltagande övervakningssamhälle”. Istället talar man om ”svåra överväganden” (dvs. att det kanske ändå är ok att övervaka medborgarna).

Tillåt mig att citera ur Centerns Stämmobeslut från partistämman 2009.

Jämför gärna med texten ovan.

”Ett ytterligare dilemma uppstår när integritetsaspekter konkurrerar med andra demokratiska värden, dvs. när två rättigheter står mot varandra. [...] Den verkligt svåra utmaningen ligger i att hitta rätt balans mellan motstående, men var för sig legitima, intressen.

Avvägningens svårigheter illustreras tydligt i FRA-frågan, där rikets och medborgarnas säkerhet vägdes mot skyddet för människors integritet. Efter en omfattande debatt nåddes slutligen en lösning som vi anser vara acceptabel ur såväl integritets- som säkerhetssynpunkt.

I de fall när Europasamarbetet förbinder oss att införa lagstiftning som innebär integritetsintrång, arbetar Centerpartiet för att integritetsaspekterna i så stor utsträckning som möjligt tillgodoses. Därför har vi exempelvis krävt att datalagringsdirektivet införs med kortast möjliga lagringstid. Vi har också kämpat för att IPRED-lagen inte ska innebära oproportionerliga intrång i den personliga integriteten. ” (Min fetstil.)

Om Centerpartiets ledning valfläskar (försöker luras) innan valet och lovar att ”vägra datalagring” kan vi med rätta ställa motfrågan: Tänker ni således riva upp ert stämmobeslut från 2009?

Men om du är centerpartist kanske du tänker: En röst på Piratpartiet kan leda till att centern trillar ur riksdagen.

Personligen tror jag inte att detta ens är i närheten av att ske. Det finns tillräckligt många taktikröstande moderater, ”kamrat fyra procent”, för att det ska hända, särskilt inte nu när alliansen har förnyad segervittring.

Men genom att lägga din röst på Piratpartiet kan du göra verklig skillnad.

Ju större inflytande Piratpartiet får, desto mer vrids nät- och integritetspolitiken i rätt riktning. De etablerade partierna är naturligtvis redo att förändra sin politik, om de upplever att detta är nödvändigt. Men inte annars.

Kasta inte bort din röst genom att lägga den på något av de partier som ändå kommer in i riksdagen. Rösta Pirat!

Du behöver inte lämna Centerpartiet eller sluta sympatisera med partiet. Men rösta Pirat för att ge ditt parti en känga, så att partiet tar sig samman och hittar tillbaka till rätt styrriktning. (Jag garanterar att det ger politisk effekt om opinionsmätningar visar att Centern förlorar väljare till Piratpartiet.)

Flera centerpartistiska opinionsbildare har redan vågat sig ut ur garderoben och öppet deklarerat att de stödjer Piratpartiet.

Det kan naturligtvis hända att Piratpartiet inte når fram till riksdagen. Men varje röst på partiet är ändå oerhört värdefull!

För närvarande ligger partiet på 1,5 % i opinionsundersökningarna.

Om partiet får minst 1 % av rösterna kommer staten att automatiskt ordna valsedlar till nästa riksdagsval, vilket kan fungera som en hävstång för partiet. Det garanterar att de etablerade partierna inte vågar räkna ut Piratpartiet.

Om partiet får minst 2,5 % av rösterna får det statsbidrag på en högre nivå, vilket gör det möjligt att ha ett kansli och att organisera kampanjer. Även detta tjänar som en garant för att riksdagspartierna inte ska våga räkna bort Piratfrågorna.

Därför har din röst på Piratpartiet enorm betydelse.

COPY & PASTE THIS TO SUPPORT TPB TIL THE END!

Piratpartiet tar över som bandbreddsleverantör åt The Pirate Bay.

Från kommentar nr. 189 på The Pirate Bays blogg:

_==|
_==| )__) |
)_) )___) ))
)___) )____))_)
_ )____)_____))__)\
\—__|____/|___|___-\\—
^^^^^^^^^\ oo oo oo oo /~~^^^^^^^
~^^^^ ~~~~^^~~~~^^~~^^~~~~~
~~^^ ~^^~ ~^~ ~^ ~^
~^~~ ~~~^^~

COPY & PASTE THIS TO SUPPORT TPB TIL THE END!

O välsignade glömska!

I Spanien hävdar ledande politiker att ”vi måste ge Internet möjlighet att glömma”. (Liknande tankegångar finns hos politiker i Frankrike.) Vad de menar är synnerligen oklart. Ska människor verkligen förbjudas att nämna vissa saker i chattar, på bloggar och e-postlistor? Vilka saker?

Ska det inrättas en särskild myndighet med uppgift att besluta om huruvida en viss sak ska glömmas bort eller inte? Ska förbjudet gälla för hela världen? Tänker de skapa en lång lista över sådant som myndigheten befallt ska glömmas bort? Ska Internetleverantörerna bli skyldiga att spärra åtkomst till Internetsidor med sådan information som ska bortglömmas?

Det är självfallet lätt att önska att folk ska glömma bort ens gamla misstag. Fast människor uttrycker sig ju inte bara på nätet. Tänk så mycket löst skvaller som sprids vid arbetsplatsernas kaffebord. Problemet är alltså att människor har en benägenhet att komma ihåg sådant de borde glömma. Hur ska det lösas? Lobotomering?

Jag kan mycket väl förstå de spanska politikerna. Dels sprids naturligtvis felaktiga uppgifter och rent förtal via Internet, dels vill väl ingen bli påmind om gamla pinsamheter.

Själv känner jag förresten likadant inför mina gamla synder. Vad skönt det vore om folk (& Internet) kunde glömma dem! Ett exempel hämtat ur mitt eget liv är den webbomröstning jag genomförde där jag spammade tiotals kommentarstrådar för att tipsa om omröstningen. (Till mitt försvar får jag åberopa min egen höga toleransnivå inför off topic-kommentarer, men jag fick lära mig den hårda vägen att andra har andra uppfattningar om detta.)

Jag irriterade säkert sådana bloggare jag respekterar. Och ännu finns spåren efter mitt misstag utspridda här och där på nätet. Härligt om alltsammans kunde glömmas bort! Men ”Internet glömmer inte” (visserligen en sanning med modifikation; det som inte är kopierat av sökmotorerna eller av någon annan glöms ju faktiskt bort om det raderas).

Det ryktas även att det finns ett blogginlägg som Anna Troberg ”av religiösa skäl vägrar att länka till”.

Men när det gäller de spanska politikernas förslag kan man ju tycka att politiker redan borde vara vana vid att påminnas om sina begravda hundar. Fast det gör förstås inte saken roligare för det. (Se bara hur Thomas Bodström kämpar för att dölja att han störtskäms när han blir påmind om sin begravda hund – 25:15 in i klippet.) Eller betänkt Bill Clintons ickehalsblosshashande eller HAX porrfilmande och fängelsetur.

Kanske måste vi lära oss att respektera offentliga personer, deras forna misstag och ungdomssynder till trots. På allvar slår nätet hål på mytbilden av politiker, journalister och ”experter” som någon sorts ickemänskliga helobjektiva maskiner.

Opassande tipsar om en ypperlig artikel på TechCrunch i just detta ämne.

Det går inte att lära Internet att glömma. Tack och lov. Kanske blir det offentliga samtalet mer hederligt på det sättet?

Att inte mata trollen och Antipiratbyråns blogg

Den 3 februari började Antipiratbyråns jurister Henrik Pontén och Sara Lindbäck blogga. Det var naturligtvis oerhört kul och många pirater (!) välkomnade dem till bloggosfären.

Ett par citat från piratbloggar:

”Jag tycker att det är mycket härligt att APB äntligen vågar sticka ut halsen och jag hoppas särskilt att vi får se många vettiga inlägg från Henrik Pontén framöver.” (Emil Isberg)

”Jag är ju inte direkt någon fan av Henrik Pontén & co, men vill ändå ge dem creds och lite länkkärlek för att de kommer ut och deltar i diskussionen som förts här ute på internets ett tag, vilket jag saknat ett tag.” (Beelzebjörn)

Uppenbarligen var piraterna glada över att pluralistiska samtalet på Internet nu skulle berikas ytterligare. De verkade inte provocerade över att åsikter stick i stäv med deras egna skulle komma att framföras, inte heller var de rädda över att förlora tolkningsföreträdet.

Men det visade sig snabbt att Antipiratbyråns bloggare hade en helt annan syn på det fria informationsflödet.

Dels förbjöd de anonyma kommentarer, trots att möjligheten att anonymt uttrycka sina åsikter i samhällsfrågor (t.ex. på dagstidningarnas insändarsidor) länge betraktats som en självklarhet i det demokratiska samhället.

T.ex. betraktar Polisförbundet i Stockholms län rätten att skriva anonyma inlägg som oerhört viktig. Kolla gärna in deras debattsida på nätet: blåljus.nu.

”Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället.” [Min kursivering.]

Betydligt värre än förbjudet mot anonyma kommentarer var det ändå att Antipiratbyråns bloggare förefaller ha systematiskt censurerat kommentarer som går emot deras åsikter, även om kommentatorn skrivit under med sitt riktiga namn och hållit en god samtalston.

Inte så att alla ”motståndar”-kommentarer censurerats. För att ge intryck av att Antipiratbyrån tillåter ett fritt och öppet samtal har de släppt igenom vissa kritiska röster. Men ett flertal bloggare vittnar om att de helt godtyckligt fortsätter att censureras när de berör alltför känsliga ämnen eller när de haft alltför tydliga och sakliga invändningar, t.ex. när de kommit med ingående och relevanta juridiska resonemang som gått emot Antipiratbyråns åsikter.

Denna situation gjorde att jag bestämde mig för att skuggposta Antipiratbyråns inlägg. Initiativet har varit mycket uppskattat och ganska många har tagit chansen att kommentera omodererat. Näthatet har dock lyst med sin frånvaro.

Det var dock inte helt reservationslöst som jag började med skuggpostningen. Jag oroade mig för att ge oproportionerligt utrymme åt Antipiratbyråns blogg. Scaber Nester var inne på den linjen under den välkända parollen ”Mata inte trollen”. Men den kränkning jag upplevde av att mina kommentarer censurerades tog överhanden och jag bestämde mig för att skuggposta.

Nu har Antipiratbyråns blogg funnits i en månad och inläggen är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. De har varit trista, illa formulerade och förutsägbara. Bloggandet har bedrivits pliktskyldigt, säkerligen på betald arbetstid, och helt utan passion. (Det senaste inlägget – publicerat för en dryg vecka sedan – har just nu bara 3 kommentarer på Antipiratbyråns blogg och 7 kommentarer på min blogg.) Frågan är om ett fortsatt skuggpostande är motiverat? Min bedömning är: Nej. Således kommer skuggpostandet att upphöra nu.

Inte nog med det – Antipiratbyråns blogg är så intetsägande att jag raderar den från min rss-läsare. Om de – mot förmodan – skulle skriva något intressant i framtiden får jag säkert höra om det på omvägar hursomhelst.

Att skuggpostningen upphör är ett gravt underbetyg till Antipiratbyråns blogg. Det visar också hur censur lägger en våt filt över samtal – och gör dem ointressanta.

(Möjligheten att fritt kommentera Antipiratbyråns blogginlägg finns ju ändå, t.ex. på Piratpartiets forum.)

Om mobboffret Kristina och datalagringsdirektivet

Den elake 11-årige slyngeln Oskar Karlsson är klassens mobbare. Han tränger in stackars mobboffret Kristina Gustavsson i ett hörn på skolgården och ger henne två alternativ:

”Vad vill du helst? Du får välja! Ska jag sno 100 karameller ur din karamellpåse eller ska jag banka dig med basebollträet OCH sno 200 karameller ur din karamellpåse?”

Inget särskilt svårt val kan man tycka.

EU-kommissionen har gett Sverige två alternativ.

Vi kan välja.

Antingen får vi böta 100 miljoner eller också får vi införa datalagringsdirektivet (vilket kostar minst 200 miljoner).

Datalagringsdirektivet kränker allvarligt medborgarnas rättigheter. Det spolar ner meddelarfriheten i toaletten. Var du (just det, du) är någonstans kommer att registreras och sparas vid varje enskilt tillfälle om du har en mobiltelefon med dig.

Piratpartiet är det enda parti du kan lita på. De övriga partierna är beredda att sälja ut medborgarnas integritet för att få sitta i regeringen.